Meritokratins baksida
Det finns saker som faktiskt verkar relativt enkla att hantera – innan man går på djupet och studerar detaljer och praktiska, och opraktiska, konsekvenser. Meritokrati är ett bra exempel, skriver Mats Fält.
Det finns saker som faktiskt verkar relativt enkla att hantera – innan man går på djupet och studerar detaljer och praktiska, och opraktiska, konsekvenser. Meritokrati är ett bra exempel, skriver Mats Fält.
Till och med de som tvivlar på att en majoritet av intellektuella är direkta antikapitalister kan knappast vara oense om att en kritisk hållning gentemot kapitalismen delas brett i deras led. Denna inställning är lika utbredd bland vänstern som den är bland konservativa eller högertänkare. Faktum är att det som ofta förbinder båda grupperna är deras tendens till etatism – tron att ekonomiska och sociala problem bäst kan lösas genom statligt ingripande, skriver Rainer Zitelmann.
Idag sugs privategendomen ut med hänvisning till alla möjliga högtravande mål, tills det till slut endast återstår ett tomt skal, skriver Karl-Peter Schwarz.
När man läser Vänsterpartiets program så står det inte längre att ”Sverige är en liten hungrig imperialistisk stat” och det finns flera positiva rader om demokrati, yttrandefrihet och flerpartisystem. Det finns till och med kritik mot de tidigare hyllade socialistiska broderländernas misslyckande. Men det förklaras aldrig hur Vänsterpartiet ska lyckas med det ingen annan lyckats med, skriver Mats Fält.
I det amerikanska presidentvalet har förre vicepresidenten Joe Biden nu en ledning om cirka 10 procentenheter över den sittande presidenten Donald Trump. Många tror därför att valet redan är avgjort, men som vanligt gäller det att granska opinionen i de så kallade swing states där presidentvalet kommer att avgöras, skriver Örjan Hultåker.
Debatten har redan gått till historien som den värsta någonsin. Om debattörerna och deras agerande är det bästa som USA kan erbjuda sina drygt 300 miljoner invånare, så är amerikanerna att beklaga, skriver Örjan Hultåker efter tisdagens första presidentvalsdebatt.
En av de saker som John McCain ofta fick beröm för, även av debattörer och journalister som annars inte brukade sympatisera med GOP, var arbetet med att reformera finansieringen av landets valkampanjer. Men utfallet blev kanske inte det önskade, konstaterar Mats Fält.
De senaste veckorna har debatten om svenska klansamhällen och klanbaserade kulturer blossats upp igen. Men det myckna tyckandet gör debatten en otjänst, skriver Johanna Patricius.
Gösta Bohman valdes till partiordförande för Moderaterna i en konstitutionell brytningstid. Två kammare blev en och en ny regeringsform författades. Hans agerande i de förhandlingarna bör vägleda partiet ännu, skriver Krister Thelin.
Like McCloskey, I see the arc of liberalism as a miracle. We agree about the crest of that arc, the crest’s timing and leading figures, notably Adam Smith, and its geography. How did it happen? The arc is more than its crest: Many, many centuries made Adam Smith possible. Like P.J. Hill, I think Siedentop is onto something, Daniel B. Klein writes.