Rysslands pågående anfallskrig och hybridattacker mot Europa borde leda till maximal skärpa i svensk underrättelsetjänst – inte till organisatoriska experiment. När regeringen nu driver igenom den största omstöpningen av underrättelseverksamheten sedan andra världskriget, mitt under ett europeiskt storkrig och med en oberäknelig amerikansk president som underminerar Nato avskräckning, riskerar man att försvaga just de förmågor Sverige och våra allierade mest behöver.

I efterhand har utredningar visat att det inte fanns mycket beredskap för allvarliga hot och illdåd, men redan under natten förstod vi att det inte fanns någon som ledde någon samlad insats. Ingen bevakning, inga närmare idéer om vad och hur man skulle bevaka. Och det hade inte funnits resurser att genomföra några omfattande beredskapsåtgärder.

Tobias Baudin har varit i Oslo. Där hittade partisekreteraren sin favoritregering – en socialdemokratisk enpartiministär. En regering som dessutom för inte så länge sedan vann ett val trots höga odds. Efter en valrörelse då man ännu mer än tidigare stod för en gammaldags, statsfokuserad politik.

När Malmbanan får kapacitetsproblem påverkas exportflöden som är centrala för svensk industri, men investeringarna blir dyra och kalkylerna svårtolkade. Samtidigt kan mindre åtgärder som mötesspår, bärighetsåtgärder på väg 45 eller reinvesteringar på Inlandsbanan framstå som marginella i nationella kalkyler, trots att de i praktiken avgör tillgänglighet för en hel arbetsmarknadsregion. Att välja mellan ”bra” och ”dåliga” projekt är viktigt men det är också viktigt att fråga sig om vilket ansvar staten har för ett transportsystem som ska fungera i hela landet, även där trafikflödena är små och kostnaderna per användare höga.

Konservatismen betonar vikten av den organiska samhällsutvecklingen, vilket innebär att samhällets strukturer måste tillåtas att växa fram naturligt, underifrån och gradvis, med respekt för traditioner och institutioner. Med andra ord: att låta gemenskaper och kulturer växa fram utan politiskt störande ingrepp. Det gör det naturligt för konservativa att också bejaka marknadsekonomin.

Kriget i Ukraina har nu pågått längre än första världskriget, som avslutades efter 52 månader. Sedan Ukraina lyckades slå tillbaka angreppet mot Kiev rör det sig ur militär synvinkel om ett utnötningskrig. Det strider mot folkrätten inte bara som anfallskrig, utan också därför att förstörelsen av bostäder, sjukhus, skolor samt kraftverk och energiförsörjning i syfte att terrorisera civilbefolkningen utgör krigsförbrytelser som begås med folkmordsavsikt.

För lite drygt 100 år sedan publicerade det socialdemokratiska ungdomsförbundet skriften ”Befäst fattighus”. Huvudtesen var att det borgerliga samhället anslog orimliga summor till rikets försvar. Detta var enligt skribenterna upprörande och omoraliskt inte minst eftersom satsningarna på det sociala området var så begränsade. Valet av tidpunkt för utgivningen var mindre lyckad.

Under senare år har forskare i allt högre grad uppmärksammat nollsummetänkande – det vill säga den utbredda föreställningen att ekonomiska, sociala eller politiska framgångar för en grupp endast kan uppnås på bekostnad av andra grupper. Shai Davidai och Martino Ongis vid Columbia University i New York är två av dem som undersökt sambandet mellan nollsummetänkande och politiska ideologier.