Vuillard börjar med att låta oss vara med på ett möte med den tyska riksdagens talman, Herman Göring, och några av de rikaste männen i landet. Nazisterna är på väg att etablera sin diktatur och får under mötet löfte om finansiellt stöd från männen vid bordet. De flesta är inte övertygade anhängare av partiets lära men alla väljer att rätta in sig i ledet.

Utan jämförelse var Adolf Erik Nordenskiöld Finlands mest berömde vetenskapsman någonsin. Den entusiasm och beundran som omgav honom kan bara förstås mot bakgrund av det sena 1800-talets förhoppningar om ett ständigt framåtskridande genom naturvetenskapen. Per Wästberg har utförligt skildrat honom i sin nya bok Utsikt från stol 12.

1990-talets finansiella kris drabbade även tidningsbranschen. De överbefolkade redaktionerna var en tung ekonomisk börda, och när annonsintäkterna minskade såg man sig om efter besparingar. Blicken föll på kulturen.

För många människor ter sig livet efter sextio som en allt brantare sluttning, kantad med krämpor, sviktande energi och få riktigt meningsfulla aktiviteter. Desto mer uppmuntrande är det att ett flertal åldrande kvinnor är goda exempel på motsatsen.

Principen om armlängds avstånd är en haltande nödlösning för ett kulturliv som till alltför stor del är beroende av just offentlig finansiering. Det är på sikt långt viktigare att svenskt kulturliv har många olika finansieringskällor av skiftande karaktärer än att dessa var för sig mäter ärmlängder.

Ibland är Sverige ett extremt land. Inte unikt eller avskräckande men ändå väldigt trångt och inskränkt. Som när en av Centerpartiets tre partiledarkandidater vågar antyda, att han kanske trots allt delar sin kyrkas mer traditionella inställning till samkönade äktenskap och prideparader. Religion, åtminstone kristendom, är ingen kioskvältare i Sverige.