Noterat

”Politiker vill på ett eller annat sätt kontrollera människor. Hade de inte kunnat detta hade politik inte funnits. I ett demokratiskt samhälle måste samtidigt politikerna motivera för väljarna varför de pålägger medborgarna nya restriktioner. I människors privatliv finns egentligen bara två möjliga argument från politikens sida för ett förbud. Förbuden stoppar något moraliskt förkastligt eller förbuden ökar den enskildes frihet. En olycklig tendens i den politiska samtidsdebatten är att sträcka den senare metoden till bristningsgränsen.”

Den som vågar vittna mot kriminella letas enkelt upp innan rättegången. På samma sätt är utsatta kvinnor är lätt funna av stalkers, journalister av extremisterna de bevakar, poliser och socialsekreterare av missnöjda klienter och militär personal av främmande makt. Kvällstidningarnas återkommande listor över vem som tjänar mest i din kommun blir i princip beställningslistor för organiserade inbrottsligor.

Fler än 130 tankesmedjor och andra aktörer från över 60 länder, däribland Svensk Tidskrift, har i veckan skrivit under en gemensam deklaration inför klimatmötet i Glasgow.

”Under fyra år hade kriget rasat i Europa, Afrika och Asien. Sjökriget hade sträckts över alla hav. Kriget följdes av en farsot – spanska sjukan – som krävde än större offer. I krigets spår kom revolutioner och revolutionsförsök samt inbördeskrig. Förlusterna i kriget överträffade allt vad mänskligheten dittills upplevt.”

Under pandemin har kontanthanteringen minskat ytterligare, och allt färre restauranger, butiker och hotell tar längre emot sedlar och mynt. Av hygienskäl, heter det nu. Tidigare har argumenten varit allt från säkerhet till att motarbeta penningtvätt. Men riskerna med ett kontantfritt samhälle är många.

”1914 är den stora vändpunkten i det socialdemokratiska partiets historia. I yttre avseende betecknar detta år ett definitivt genombrott för partiet. De yttre framgångarna för partiet måste leda till oklarhetens upphörande inom partiet.”

Vem är det som splittrar samhället, om inte de som insinuerar att människor inte förmår bry sig om andra föräldrars barn? Som påstår att våldet förtigits och förnekats? Som inte sett vad dödligt våld på öppen gata gör med ett samhälle?

Så kom det sig att jag en kall vintermorgon tidigt i januari 1964 klev av nattåget och tog 96-ans buss till Stora Essingen, där SFS-kansliet med sina knappt tio heltidsanställda medarbetare var inrymt i en förhyrd gammal funkisvilla. Där skulle jag kampera det närmaste året i ett övernattningsrum innanför ordförandens arbetsrum.

”Principiellt innebär detta: riksdagen säger att det finns ingen övre gräns för skatteuttaget; alltså kan riksdagen ta 100 procent av inkomsten och egendomen i skatt. Och detta innebär att den enskilde äger inget av sin inkomst och sin egendom; allt han/hon tjänar och äger är statens potentiella egendom.”

Visst finns det monument som bör ifrågasättas, tavlor som kanske borde ges mer undangömda platser och namn som borde bytas. Men frågan är komplex, och måste få vara det. Diskussionen, med alla dess nyanser och konsekvenser, måste ske i varje enskilt fall.