Jag brukar inte alltid titta på ”Jills Veranda”. Förvisso är klassiskt och country mina musikaliska favoriter men ibland stämmer inte mitt intresse överens med programmakarnas. Förra veckans avsnitt var dock en föredöme inte bara för musikälskare, utan också för anhängare av en sansad offentligt debatt, skriver Mats Fält.
I dessa tider hälsar Veckopoeten – som tröst – att veckans poem kommer från en penna, som var och är oändligt mer slipad än hans och som lästs många många gånger i mer än hundra år.
Det borde inte vara svårt att förstå att Israel är en levande demokrati. En kokande, bubblande, svårstyrbar och tidvis osannolikt polariserad och känslofylld demokrati. Kontrasten till grannländerna är bedövande. Det finns inget i närheten av Israel i hela Mellanöstern. Just därför är det så tragiskt att det är just det landet som vår regering inte kan upprätthålla vänskapliga förbindelser med, skriver Mats Fält.
Helena Rubinstein föddes 1872 i Krakows judiska ghetto. Hon kom så småningom att grunda ett av världens första – och största – skönhetsimperium, men vägen dit var inte spikrak. Sten Niklasson tecknar porträttet av en fascinerande kvinna och en spirande industri.
Parallellt med den utveckling bort från kultursidornas traditionella ämnen som Svensk Tidskrifts undersökning visade på för storstadspressen, har det pågått en utarmning av de lokala och regionala kultursidorna. De må fortfarande ägna sig åt kultur, men de har en efter en abdikerat från sina roller som centrum för en lokal offentlighet. Resultatet är detsamma: Filterbubblor på nätet och parallella åsiktskorridorer där meningsmotståndare aldrig möts, skriver Lars Anders Johansson.
