Kultur

USAs regering har aldrig släppt på den täta sekretessen kring de första atombomberna, trots att också andra länder sedan 1945 utvecklat flera generationer av modernare nukleära vapen. Sekretessen har utgjort en utmaning för en rad forskare och historiker, som ansett hemlighetsmakeriet vara både onödigt och löjeväckande och därför inte tvekat att försöka avslöja hur de bomber som kom till användning mot Japan, Little Boy och Fat Man, konstruerades för sjuttiofem år sedan.

I sina tidiga tal förespråkade Hitler nationalisering av jordegendom men stod i princip fortfarande för privat ägande. Å andra sidan hävdade Hitler ofta och med eftertryck att förfogandet av egendom på intet sätt var någon privat angelägenhet för industrialisten.

Veckopoeten tänkte skriva något om samtalsämnet för dagen, men kunde inte göra det bättre och mer aktuellt än fyra bortglömda verser, nr 7 till  och med 10, på den välkända psalmen ”I öster stiger solen opp”.

Aningslöshet, parad med militärens strävan att behålla sitt försprång i utvecklingen av atomvapen, ledde till fortsatta amerikanska vapentester, framför allt i Nevada, där forskarna byggt upp en hel stad, kallad Survival City med gatunamn som Death Street, Doomsday Drive och Disaster Lane. I de fullt möblerade husen var kylskåp och frysar fulla med mat och dryck. Invånarna i form av dockor i naturlig storlek såg ut att ägna sig åt att äta, sova, leka med sina barn, tvätta bilen och umgås med vänner. Resultatet av bombtesterna gjorde helt klart att mycket lite i verkligheten skulle ha överlevt i Survival City, och att allt i staden under lång tid skulle förbli smittat av radioaktivitet.

Knappast har någon annan svensk diktare efter Tegnér kunnat tala så till hela Sveriges folk som Hjalmar Gullberg. År 2021 var det 60 år sedan han gick ur tiden, och Norstedts förlag markerade det med en ny vacker utgåva av Gullbergs Dikter. Volymen har just titeln Dikter, och den säger att detta inte är allt. Hjalmar Gullberg skrev mycket mer.

Veckopoeten skaldar om olika strider.

Manhattanprojektet var lika mycket en ingenjörsbragd som en vetenskaplig framgång. Medan grundprinciperna för atomklyvning och kedjereaktion i en kritisk massa var kända redan på 1930-talet, var ingenjörernas uppgift nu att konvertera tonvis med naturligt uran till gas och därefter reducera gasen till drygt femtio kilo klyvbart material. För detta ändamål krävdes byggandet av en fem miljarder dollar dyr fabrik i Oak Ridge, Tennessee. Anläggningen visade sig behöva tre gånger så mycket elkraft per år som hela Detroit.

Det var rapporten från Myndigheten för Kulturanalys som fick saker att hända på riktigt. I rapporten som kom på våren 2021 konstaterades det uppenbara: retoriken är vacker men praktiken oerhört mycket mer problematisk. På alla nivåer ställer tjänstemän och politiker allsköns politiska krav på den konstnärliga verksamheten. Från ständiga prioriteringar av genus och normkritisk analys till kvotering av kön och etniskt ursprung. Ibland är kraven mer oskyldiga – andra gånger styr de tydligt, avskräcker många från att över huvud taget försöka söka bidrag från det offentliga och främjar en tystnadskultur. Det är inte hälsosamt att bita den hand som i bästa fall kan göra fortsatt konstnärlig verksamhet möjlig.

Veckopoeten skaldar om naturens gång.