Janerik Larsson: Trump ser politiken som ett spel

Långt före presidentvalet 2012 började Justin McConney, den unge sonen till Donald Trumps företagsrevisor, hjälpa pappans chef att lära sig hur man använder sociala medier. McConney hade sett hur Trump attraherat lyssnare som hört honom improvisera i Howard Sterns radioshow. Det handlade främst om att spela in filmer med Trump för att lägga ut på YouTube men det fungerade inte lika bra. Spontaniteten fanns inte där.

Sedan hände det något som McConney efteråt beskrivit som en parallell till en scen i filmen ”Jurassic Park” där dinosaurierna upptäcker att de själva kan öppna dörrar.

När Trump upptäckte att han själv kunde skriva på Twitter så väcktes något som skulle förändra amerikansk politik på ett sätt som få då kunde ana.
Detta är en detalj några hundra sidor in i New York Times-journalisten Maggie Habermans 600-sidiga ”Confidence Man – The making of Donald Trump and the breaking of America” (Penguin Press).

“Confidence man” betyder “bondfångare” på svenska och det är tveklöst ett relevant sätt att beskriva Trumps karriär.

Han började som den mest viljestarke men inte särskilt framgångsrika sonen till Fred Trump, en invandrare från Tyskland som skapade en stor förmögenhet i fastighetsbranschen.

Den förmögenheten fick ett antal gånger användas efter att Fred pensionerats för att hantera Donald Trumps många misslyckanden som företagare i samma bransch.

Haberman går noga igenom Trumps väg till Vita huset. Ungefär halva boken handlar om tiden före politiken.

Haberman håller kritisk distans till bokens ämne, men konstaterar att det inte är Trump som skapat polariseringen i amerikansk politik. Söker man efter dess ursprung får man åtminstone gå tillbaka till 1990-talets politiska krig mellan president Bill Clinton och representanthusets talman Newt Gingrich.

Hon sätter fingret på en nyckelfaktor: i en nation besatt av kändisar har politik i många år betraktats som ett spel eller en brottningsmatch. Trump har alltid sett politik just på det sättet.

Trump var aldrig intresserad av politikens sakfrågor utan politik har varit hans väg till nya segrar för varumärket TRUMP. Det har varit och är det centrala ända sedan hans talang som TV-underhållare upptäcktes av Tv-producenten Mark Burnett som läst boken ”The Art of the Deal”, den spökskrivna bok som förvandlade en inte särskilt framgångsrik företagarkarriär till en framgångsberättelse.

Den realitysåpa som Burnett sedan skapade med Donald Trump som huvudperson kallades ”The Apprentice”, dvs Lärlingen, och blev en TV-succé från starten i januari 2004 tills det var dags för Trump att kandidera för presidentuppdraget 2015. Såpan handlade om 16 ”lärlingar” som sökte jobb hos Trump som sedan lät dem pröva på olika uppdrag i hans företag.

När man började spela in upptäckte man att det som skapade mest effekt på TV-tittarna var när Trump avslutade med att ta farväl av de lärlingar som misslyckats med orden ”you’re fired” (du är avskedad).

Haberman skriver att Trumps under hela sin karriär använt samma grepp: motattack, den snabba lögnen, att skylla på någon annan, att distrahera, äkta eller spelad ilska, hans obeslutsamhet som döljs av häftiga utfall, att låta medarbetarna alltid vara i konflikt med varandra. Han förmåga att snabbt hitta rätt grepp är en del av förklaringen till hans framgång.

Dit hör också att han aldrig haft en långsiktig plan som skulle komplicera de snabba greppen; likaså att han aldrig skäms.

Han har alltid skapat sina egna regler; vare sig i företagande eller politik finns det regelverk som han måste respektera.

Jag har alltid tyckt att en replik från Trumps primärvalskampanj i Iowa är den bästa sammanfattningen av hans grundfilosofi:

”Jag kan stå mitt på Fifth Avenue (i New York) skjuta ner någon utan att förlora en enda väljare”.

Det råder inget tvivel om att Haberman inte vill se Trump i Vita huset igen. Det gör att boken trots sina många sidor knappast nämner något som kan framstå som positivt. Det gäller exempelvis Trumps mycket framgångsrika satsning på det som kallades Operation Warp Speed, satsningen på den privata läkemedelsindustrin för att snabbt få fram ett vaccin mot Covid.

Trump tecknas i boken i huvudsak som en förlorare men i valet 2020 fick han dock elva miljoner fler väljare än 2016.

Hur det blir om han ställer upp i presidentvalet 2024 är en fråga som kan göra att många läser Habermans bok.

Janerik Larsson är senior advisor för Stiftelsen Fritt Näringsliv