Oscar Fors: Den unga garanten för hemmafruns återkomst

Under årets val levererade det Kristdemokratiska ungdomsförbundet rekordsiffror i skolvalet och växte från 3,96% förra valet till 9,29%. Detta borde ses som en revolution. Unga väljare såg vad som höll på att brista i samhället och förstod vikten av att upprätthålla den kristna etik vår demokrati vilar på, samtidigt som politiken står upp för värden om frihet, tradition och gemenskap. Många blev övertygade om familjens betydelse och deras rätt att själva välja hur de vill leva sina liv. Traditionellt eller inte. Tyvärr brister Tidöavtalet i sådana reformer.

Tidöavtalet innehåller många bra reformer med fokus på brottsbekämpning och avskaffandet av Miljöpartiets ineffektiva klimatpolitik, men flera reformer unga väljare förväntade sig saknas. En sådan reform är återinförandet av vårdnadsbidraget. Det hade varit ett tydligt budskap till familjer att beslut ska tas vid köksbordet och inte i Rosenbad.

Vårdnadsbidraget erbjöd föräldrar möjligheten att stanna hemma med sitt barn tills barnet fyllt tre år. Det möjliggjorde för låg- och medelinkomsttagare att ge sina barn en trygg start på livet. Politiska motståndare hävdar i sin tur att det skulle vara en “kvinnofälla”. Deras slutsats grundar sig i att kvinnor inte skulle ha förmågan att välja själva. Ännu en fråga om valfrihet vänstern motsätter sig.      

Kristdemokraterna valde i årets valrörelse att inte använda sig av begreppet “vårdnadsbidrag” utan istället “barnomsorgspeng”, ett begrepp som förvirrade många i SVTs stora partiledarutfrågning. Enligt det nya förslaget skulle föräldrarna få ersättning om de var hemma med barn fast endast om föräldern också tog hand om andras barn, dock oklart hur många barn eller hur länge. Det blev varken vårdnadsbidrag eller barnomsorgspeng efter valet.

Kristdemokraterna har sedan Januariavtalet varit Moderaternas närmaste samarbetspartner, och som konsekvens av detta har det mindre partiet blivit tvungna att agera fullt ut som ett regeringsdugligt parti. Barnomsorgspengen är mindre värd än nycklarna till Regeringskansliet. Partiets valslogan var “Redo för en ny regering” och inte “Redo för vårdnadsbidrag”. Men det största hoppet hos kristdemokratiska väljare var garantin för ett paradigmskifte. Garantin för att minska genusflum i skolorna, för tydliga normer i samhället, för familjens betydelse och individens okränkbarhet. Att valfrihet ska premieras snarare än bortprioriteras och då måste partiet våga stå på sig.

Från rullator till Stureplan skulle satiriskt kunna beskriva Kristdemokraternas väljareresa de senaste åtta åren, dock med en viss gnutta av sanning. Kristdemokraterna är fortfarande starka bland äldre och frikyrkliga, men en ny allmänborgerlig generation har tillströmmat partiet och utgör underlaget till deras framtid. Då måste de våga sticka ut och inte enbart ses som ett bihang till Moderaterna. Kristdemokraterna ska vara ett borgligt parti med kristdemokrati som ledstjärna. Det kräver att de börjar leverera på dess reformer för att behålla de nyfunna väljarna. Väljarna som kommer rädda partiet från undergång och säkra dess storhet i framtiden.

Idén om hemmafruns återkomst skrämmer vissa människor eftersom det präglas av en förlegad syn. Men “hemmafrun” måste återvända, oavsett kön, sexuell läggning eller familjekonstellation. I en allt mer otrygg värld behövs “hemmafrun” för att säkra en trygg uppväxt.

Oscar Fors är mediestudent