Det är bra att Stefan Löfven och de övriga ledamöterna av regeringen nu omger sig med svenska flaggor. Så bör det ständigt vara för en svensk regering. Men den svenska är inte den enda blågula flaggan en svensk statsminister bör flankeras av, skriver Gunnar Hökmark.
Det förefaller osannolikt att den socialdemokratiska ledamoten som för snart ett år sedan gick på Rysslands linje i Europarådet agerade utan partiets vetskap, skriver Hans Wallmark och Boriana Åberg, och understryker vikten av ett sammanhang för Europas demokratier.
C- och L-ledarna fick regeringsbildningen att låta som om det endast handlade om vem som skulle ha statsministerposten. Men så var naturligtvis aldrig fallet, skriver Magnus Dahl.
Det är komplicerat. Ofta är det bara en lat och feg ursäkt men ibland stämmer det verkligen. Som i fallet med slöjförbudet i Skurup. Det är verkligen komplicerat och har ställt många berörda inför svåra problem, skriver Mats Fält.
”För en lokaltidning blir kulturkritiken i detta ljus möjligen ännu viktigare – både som en del av en stads eller regions kulturella infrastruktur, men också i vidare mening som en del i ett demokratiskt samtal, där scenkonsten, musiken och konsten blir en gemensam referenspunkt för reflektion kring samhälle och liv, där lokala och regionala villkor och erfarenheter kan speglas.”
”Vilken roll spelar storföretagarna i politiken? Det är möjligt, att en företrädare för den extrema vänstern med utgångspunkt i tesen om det kapitalistiska samhällets påstådda manipulationer skulle vilja svara, att de spelar en stor roll, och att denna roll är i hög grad negativ. Ett sådant av känslor och värderingar dikterat svar är dock naturligtvis ointressant.”
”Definitionen av vansinne är att göra samma sak om och om igen men förvänta sig olika resultat.” Det är svårt för mig att inte tänka på detta citat som brukar tillskrivas Einstein när jag läser hur olika vänsterdebattörer tycker sig ana frisk luft och nya möjligheter i spåren av pandemin och de kriser den skapar, skriver Gunnar Hökmark.
Allt fler verkar förstå att regeringens försök att rädda de svenska företagen och sysselsättningen är helt otillräckliga. Näringslivet har länge framhållit detta och många företag närmar sig nu konkurs. Då anar socialiseringsivrarna morgonluft och de får, kanske överraskande, stöd av Sveriges finansminister, skriver Örjan Hultåker.
