Katastrofforskning har länge visat att det inledningsvis efter en katastrof uppstår en ökad solidaritet i samhället. Tidigare konflikter skjuts i bakgrunden och samhället brukar präglas av att människor hjälper varandra. Men efter en period falnar sammanhållningen och gamla konflikter föds på nytt och återuppstår, skriver Örjan Hultåker.
Det är kommande generationer som kommer behöva betala priset för den ökade skuldsättningen i samhället. Riksdagen borde därför rösta nej till godkännandet av EU-skuldpaketet den 24 mars. Det skriver Johannes Nathell och Theo Herold.
Den moderna världen må bygga på revolutionerande uppfinningar och viktiga ideologiska milstolpar, men utan något sätt att förvara dokument skulle den upplösas i ett hav av lösa papper, skriver Vladimir Lukic.
Sverige-Finland har genomlidit många svåra kriser, inte minst perioder av missväxt och svält. Den praktiska krishjälpen har inte alltid varit lättfördelad, men den andliga har nått rikets alla hörn, konstaterar Christian Braw.
”Quo Vadis, Aida?” är en väldigt tydlig film om en oerhört tragisk episod i modern europeisk historia. Den skildrar upptakten och efterspelet till massakern i Srebrenica i Bosnien i juli 1995. Huvuddelen av filmen handlar om hur tusentals desperata människor försöker komma undan de bosnienserbiska styrkornas våld, skriver Mats Fält.
I måndags var det tyst över de södraste delarna av riket. Och jo då, det kunde eventuellt vara så att Räddningstjänsten Syd ha glömt att testa VMA-larmet. Det stod något på en handskriven lapp på anslagstavlan om när det var deras tur, men ingen hade nog kollat tavlan i morse. Amanda Wollstad skriver om att öva som vore det skarpt läge.
”När den till den brittiska försvarsmakten kopplade – manlige – genusrådgivaren sakligt och osentimentalt förklarar varför genus är viktigt i militära operationer i utlandet har svaret mycket litet att göra med de vackra ord om jämställdhet och utveckling en svensk är van vid.”
I vårt land pågår två diskussioner som förs i helt parallella världar. Bägge utgår från tragedin i Vetlanda, skriver Gunnar Hökmark.
