Rainer Zitelmann: 56,4 procent av berlinarna stöder expropriering av bostadsbolag

Företagare kan dra en lättnadens suck och stanna i Tyskland, utan att behöva oroa sig för att emigrera. Åtminstone för tillfället. En regering som består av Tysklands tre största vänsterpartier avvisades med knapp marginal i söndagens val. Och på marginalen är det avgörande ordet, eftersom socialdemokraterna (SPD), De gröna och Die Linke bara fick fem mandat under vad som krävdes för en majoritet. Om stödet för Die Linke hade varit detsamma som i senaste valet, i stället för att nästan halveras, skulle Tyskland ha vaknat upp till en bekväm majoritet för en socialistisk regering.

Valdagen gav dock en stor chock: I den folkomröstning som hölls parallellt med delstats- och på förbundsnivå röstade 56,4 procent av berlinarna för en expropriering av fastighetsbolag som äger mer än 3 000 lägenheter i den tyska huvudstaden. Två av Berlins regeringspartier, Die Linke och De gröna, som båda är juniorpartners i en regering med SPD i Berlins senat, ställde sig bakom exproprieringskravet i folkomröstningen.

I åratal har det pågått en kampanj mot ”hyresvansinnet” i Berlin. En term utlänningar kommer att gnugga sina ögon i misstro mot, särskilt som den genomsnittliga nettohyran i Berlin bara är 6.79 euro per kvadratmeter.

Förra året antog Berlins vänsterregering en ny hyrestakslagstiftning, som inte bara förbjöd hyresvärdar att höja hyrorna under de kommande fem åren, utan faktiskt tvingade dem att kraftigt sänka de hyror de kommit överens om med befintliga hyresgäster – i vissa fall med upp till 50 procent. Tysklands högsta domstol, den federala författningsdomstolen, förklarade dock att hyrestaket stred mot författningen.

Med omröstningen om expropriering försöker antikapitalisterna nu uppnå samma mål på ett ännu mer radikalt sätt genom att nationalisera stora hyresbostadsföretag. Detta är än mer absurt, för det som Berlins styrande politiker gör med stadens bostadsmarknad har redan försökts i det kommunistiska DDR. De två grundläggande principerna i DDR:s bostadspolitik är identiska med dem som prövas igen i dag – statliga bostads- och hyresstopp. Varför lär sig inte folk av historien?

• År 1989 värmdes 65 procent av alla DDR-lägenheter upp med kolsspisar.
• 24 procent av lägenheterna hade inte sin egen toalett.
• 18 procent av lägenheterna hade inget badrum.
• 40 procent av lägenhetsbyggnaderna i DDR klassificerades som allvarligt skadade, 11 procent var helt obeboeliga.
• 200 gamla stadskärnor i DDR var allvarligt förstörda.

Medborgarna fick vänta många år innan de tilldelades en av de eftertraktade pre fabricerade ”plattenbau”-lägenheterna. Flerbostadshus i Leipzig, Dresden, Berlin och andra östtyska städer hade försämrats så till den grad att många miljarder euro av skattebetalarnas pengar efter återföreningen fick användas för ett renoveringsprogram.

Dessutom krävdes en betydande mängd nybyggnationer för att undanröja bostadsbristen i Östtyskland. Totalt färdigställdes 838 638 lägenheter i de nya delstaterna och Östberlin på 1990-talet. Kostnaden uppgick till 84 miljarder euro.

Tillbaka till folkomröstningen: Berlins politiker är faktiskt inte bundna av resultatet. Det kan vara så att folkomröstningens exproprieringsförslag aldrig blir lag. Även om den blir lag kan denna mycket väl förklaras ogiltig av den federala författningsdomstolen. Det är tydligen detta utfall som bostadsbolagen sätter sitt hopp till.

Oavsett expropriering av de största bostadsbolagen kommer en sak att fortsätta i Berlin: indirekt expropriering. De privata ägarnas namn kan fortsätta att finnas med i fastighetsregistret, men alla väsentliga inslag i privata äganderätter urholkas i en sådan utsträckning att allt som återstår är en ihålig rättslig titel. Detta är den verkliga faran, även om regeringen inte går så långt som formell expropriering, att hyresvärden fortfarande förekommer i fastighetsregistret som fastighetsägare, men i själva verket blir de anställda av staten. Du kan fortfarande få ta ut hyror, förvalta fastigheten och betala elräkningar, men allt annat kommer att beslutas av staten.

Rainer Zitelmann är författare till Förebilder och syndabockar – Synen på rika i Sverige och andra länder