Varför finns det inget svenskt nationalliberalt parti? Frågan kanske kan tyckas konstig, senaste året har debatten, inte minst i Svensk Tidskrift, ägnats åt om det ens kan finnas något sådant som liberalkonservatism. Ändå har nationalliberalismen varit en stor och framgångsrik politisk riktning på många andra håll, skriver Peter J Olsson.
Det första handlar om politikens påverkan på Sverige, och det är värt att notera att den frågan har lett till försvinnande liten reflektion eller uppföljning. Det andra handlar om hur vårt samhälle och tillit till politiken påverkas när demokratin sätts på undantag i tron att värna demokratin. När regeringsbildningen bygger på att utesluta en grupp väljare på bekostnad av politikens innehåll riskerar den att krympa demokratins rum, skriver Gunnar Hökmark.
Venezuela has only two republican vestiges left – the civil society and the National Assembly. On January 23, both of them were in action. The full scale of the consequences of those actions remains to be seen, writes Federico N. Fernández.
Varje år hålls en stor försvarskonferens i Sälen. Arrangör är Folk och Försvar – en organisation med rötter i den svenska beredskapen under andra världskriget. Då upptäckte man att Sveriges försvar inte är en fråga endast för militärt ansvariga och engagerade, skriver Christian Braw.
En samlad journalistkår – några av världens mest respekterade medier – går bananas, kastar sig över ett antal gymnasielever och hetsar en internetmobb emot dem för påstått dåligt beteende. Som inte ens är sant. Hur kan detta hända? För det har det de senaste dagarna i USA, och frågan är om det inte kunde hända här också, skriver Peter J Olsson.
Under decennierna efter andra världskriget utvecklade sig socialdemokratin till att bli ett med staten. Inför valet 1976 kunde man stoltsera med att ha regerat landet utan uppehåll i 44 år. Detta hade man lyckats med grund av ett kuvat kommunistparti och kohandel med bondeförbundet/centerpartiet. Så kunde socialdemokratin klamra sig fast vid makten som få andra partier i demokratiska stater, skriver Ola Mårtensson.
On Thursday January 10, Nicolás Maduro was sworn in as Venezuelan President for a new period up to 2025. Mr. Maduro claims he won the national election which were held last May. However, the opposition did not participate in them because they considered there were no guarantees they would be free and fair. Moreover, 54 per cent of potential voters did not show up to the polls – a record in Venezuelan history, writes Federico N. Fernández.
När detta skrivs torsdagen den 10 januari har den amerikanska statsapparaten varit delvis nedstängd i tre veckor, det har gått fyra månader sedan Sverige hade en ordinarie regering. Men ingenting går upp mot det kaos som råder i brittisk politik, rapporterar Per Heister från Brexitland.
Dagen innan nyår offentliggjorde den amerikanska senatorn Elizabeth Warren att hon har startat en ’’presidential exploratory committee’’, vilket i princip är en deklaration att hon kandiderar till att bli USA:s 46:e president. Det är startskottet för vad som ser ut att bli en mycket spännande primärvalsprocess, skriver Zebulon Carlander.
2019 kommer trots en del positiva saker dessvärre med största sannolikhet att bli ett skakigt år, konstaterar Hans Wallmark i en säkerhetspolitisk analys av vad som väntar oss efter nyårsfirandet.