3:12 lindrar orättvisor
Entreprenörer och andra företagare beskattas enligt de så kallade 3:12 reglerna, och de framställs ofta som alltför förmånliga av politiker som jämför med beskattningen av ”vanliga löntagare”. Men man bortser då ifrån att att företagare är satta på undantag när det gäller att få rimlig avkastning på sina investeringar, skriver Örjan Hultåker.
Budskapet är att reglerna är alltför förmånliga och debatten berör sällan om huruvida reglerna är negativa eller positiva för samhällsekonomin.
Oftast bortser man från att företagare och entreprenörer är satta på undantag när det gäller att få rimlig avkastning på sina investeringar i det egna bolaget.
Om en person vill köpa börsaktier så beskattas utdelningen som inkomst av kapital med en skattsats om 30 procent. Om personen köper aktier i ett onoterat bolag där han eller hon inte själv utgör företagsledning så beskattas utdelningen som inkomst av kapital med en skattesats om 25 procent.
Om samma person i stället vill investera i ett eget bolag där han eller hon arbetar som företagsledning är statens grundinställning att denne inte skall få ta ut vinstavkastning på sin investering. Företagaren skall i stället beskattas som för lön med en skattesats som är högre samt betala sociala avgifter om 31.42 procent på bruttolönesumman.
För att något mildra effekterna av att egna företagare beskattas hårdare än den som investerar i börsaktier eller andras onoterade aktier tillkom 3:12-reglerna. Den rimliga jämförelsen med utfallet av 3:12-reglerna är därför inte att jämföra med inkomstskatten på löneinkomster utan med skatten på andra aktier.
En sådan jämförelse visar att 3:12-reglerna inte bara är krångliga utan även att de behövs för att inte staten systematiskt skall missgynna dem som investerar i sitt eget företag.
Bortsett från rena rättviseregler kan konstateras att 3:12 reglerna behövs för att inte ännu fler svenska företag skall lämna Sverige och tas över av utländska investerare.
Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare för SKOP-analys