Print Friendly, PDF & Email

Pensionen får inte bli en valfråga

Av Sten Storgärds | 15 november 2019



Regeringen frångår pensionssystemets syfte genom att köpa den allt större väljargruppen pensionärer, med deras egna pengar. Det är en gammal beprövad socialdemokratisk metod att genom skatter och bidrag köpa väljare, skriver Sten Storgärds.

Nu står dock borgerligheten inför ett viktigt beslutstillfälle. Pensionssystemets stabilitet måste säkras på flera sätt. En åldrande befolkning får inte innebära att kommande generationer blir allt fattigare, varje generation borde kunna stå på egna ben. Det måste löna sig att arbeta, och eftersom många arbetar med drömmen om en god pensionärstillvaro i sikte, måste det löna sig att ha arbetat.

Nu minskar respektavståndet kraftigt mellan pensionärer som arbetat ett helt yrkesliv och garantipensionärer som inte arbetat. Att behålla respektavståndet, att hålla ett samband mellan pensionen och pensionsavgiften och se till att höjda pensioner genom budgetbeslut inte blir en valfråga kommer att vara avgörande för både ekonomisk stabilitet och borgerlighetens egen överlevnad kommande år.

Klyftan mellan den pension som betalas ut till en pensionär som arbetat och en som inte arbetat kallas respektavstånd. Skillnaden i tillvaron som pensionär mellan den som arbetat hårt och betalat skatt ett helt liv är tänkt att avspegla hur man arbetat under sitt liv. I respekt gentemot den som arbetat och de som i dag arbetar med pensionen i sikte ska avståndet vara märkbart.

Respektavståndet är därför viktigt för att göra en skillnad i köpkraft mellan olika pensionärer. För många som arbetar är pensionen målet med arbetet, och att arbeta mer intensivt eller skapa mer värde under arbetslivet måste löna sig i form av en högre pension. Det brukar alla partier i pensionsgruppen vara eniga om.

Vad som nu är på väg att ske, och har pågått även under förra mandatperioden, är att respektavståndet minskas. Pensionen för den som inte arbetat höjs, medan pensionen för den som har arbetat inte hänger med. När glappet minskar uppstår ett antal nya politiska problem som kommer att bli angelägna för inte minst borgerligheten att hantera långsiktigt.

Pensionssystemet är tänkt att finansieras genom pensionsavgifter. Avgiften är en del av de sociala avgifter som tas ut genom arbetsgivaravgift eller egenavgifter. Den är som huvudregel en andel av lönen just för att den med högre lön ska ha högre pension än den med låg lön efter avslutat arbetsliv.

Det finns däremot ett tak på hur mycket man kan tjäna in till pensionen. Över 8,07 inkomstbasbelopp, drygt 500 000 kronor per år, får man ingen pensionsrätt. Samtidigt finns inget tak på summan som tas ut varje månad i arbetsgivaravgifter för den blivande pensionären under arbetslivet. Ett glapp uppstår här där det inte lönar sig i form av högre pension om man arbetar mer.

Skatten, pensionsavgiften som del av arbetsgivaravgiften på 31 procent, har alltså inget motsvarande tak som den pension man ser fram emot att ta del av på äldre dagar. Ju mer man tjänar desto mer tvingas man betala in i systemet. För den som arbetar många timmar med hög inkomst innebär detta en brytpunkt där man når över taket för sin kommande pension men ändå betalar ännu mer i skatt.

Här har en situation uppstått där den enskildes pension inte är kopplad till ens arbete. Summan man ska betala och summan man ska få ut beslutas direkt av politikerna. Det avsteget från principen om att pension ska avspegla arbetsinsatsen är provocerande och innebär antagligen färre arbetade timmar när mer arbete inte lönar sig i ökad pension för den enskilde.

Respektavståndet har som ovan nämnts minskat de senaste åren. Enligt uträkningar gjorda av Swedbank blir skillnaden i och med S, MP, C och L:s budget för 2020 ännu mer begränsad. Mellan en nypensionerad undersköterska som arbetat hela sitt liv och en garantipensionär blir skillnaden endast 1 300 kr år 2020. År 2019 är den 2 300 kr. Mycket stora kliv tas mot ett avskaffande av respektavståndet, och det kan bli förödande för pensionssystemet i längden.

Garantipensionen och bostadstillägget för pensionärer skrivs upp baserat på prisbasbeloppet. Men ytterligare uppskrivningar har gjorts aktivt i statsbudgeten. Politiken börjar styra pensionerna allt mer i detalj, något som strider mot syftet bakom pensionsreformen på 1990-talet.

Socialförsäkringssystem är komplicerade och svåröverskådliga, men för den enskilde helt avgörande för dennes livskvalitet. Politiskt har därför utformandet av pensionssystem stor sprängkraft. Andelen väljare i riksdagsvalet år 2018 som var över 65 år var 26,7 procent. Den väljargruppen består till stor del av pensionärer vars vardag är beroende av den statliga pensionen.

Precis som att en lagstiftad minimilön skulle öppna Pandoras ask av destruktiva vallöften i form av löneförhöjningar beslutade av riksdagen måste pensionen hållas från dagspolitiken och budgetbeslut. Den svenska modellen av löner satta av fria parter på arbetsmarknaden har effektivt gett utrymme för politiken att i stället konkurrera om väljarna med bäst ekonomisk politik för att skapa förutsättningar för tillväxt, företagande och i längden höjd lön och levnadsstandard.

Pensionen riskerar dock att bli en valfråga om respektavståndet avskaffas. Det vore ödesdigert för borgerligheten. Borgerligheten i bred bemärkelse, kännetecknad av ansvarsfull ekonomisk förvaltning, sänkta skatter och sänkta bidrag för ökad sysselsättning kommer aldrig att kunna trumfa vänsterns tax and spend-politik. Pensioner som direkt valfråga riskerar att omöjliggöra sund ekonomisk politik.

Det skulle i sin tur leda till att hela landet blir fattigare. Med ett raise to the top för höga pensioner, ett avskaffande av respektavståndet, skulle antalet arbetade timmar för flera generationer att minska. Skatteintäkterna skulle därmed minska, och de politiker som vunnit makten med löften om höjda pensioner skulle behöva se sig om efter något nytt att beskatta för att finansiera sina löften. Eller belåna staten, eller ta från dagens unga, och de pensionärer som får pengarna. Ett slags kollektivt lånande för att säkra makten åt Socialdemokraterna.

I stället för det scenariot måste pensionssystemet reformeras för långsiktighet och regler som omöjliggör ett höjande av pensionerna genom budgetbeslut införas. Ingen skulle i längden vinna på pensionslöften i valrörelser. Låt partierna konkurrera om väljarna genom att erbjuda bäst politik för ekonomiska framsteg, och säkra pensionerna från att bli föremål för budgetförhandlingar.

Sten Storgärds är Förbundssekreterare för Fria Moderata Studentförbundet

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism