Med Natomedlemskapet så förpassas nu till historieböckerna den socialdemokratiska idén om vad Sverige är. Aldrig mer ska vårt land visa sig oförmöget att välja mellan demokrati och diktatur. Det finns ingen ”tredje väg”. Det finns endast en färd framåt med allierade.
”Efter kriget” är en fras som ekade upprepade gånger under hela forumet. I stället för hur kriget skulle kunna sluta fokuserar Ukraina på de möjligheter som kommer att uppstå efter segern.
Abrahamsavtalen var resultatet av nästan 15 år av tyst diplomati och långa samtal mellan nyckelpersoner i de berörda länderna. Tidigare hade de i Arabförbundet tvingats agera gemensamt mot Israel, trots att det inte alltid stämt överens med ländernas egna intressen och önskemål. Även länder som Saudiarabien har länge haft löpande kontakter med Israel, inte minst rörande säkerhetsfrågor.
Den liberala marknadsekonomin utstår ofta kritik. Kommer kritiken inte från vänsterhåll så är det ifrån mer nationalistiskt lagda konservativa. Dessa två ideologiska strömningar brukar ha lite olika infallsvinklar i ämnet. Ett argument som dock ofta dyker upp ifrån den senare nämnda gruppen är att den globala marknadsekonomin skulle vara fragil och inte klara av störningar eller yttre tryck.
Rysslands invasion av Ukraina hotar säkerheten i hela Europa, och särskilt I Baltikum och Norden. Ska vi säkra freden i Östersjöregionen behöver Sverige och Finland vara medlemmar i NATO, skriver de nordiska och baltiska delegationsledarna från EPP-gruppen i Europaparlamentet.
När vi nu ser hur snabbt allt förändras inför det faktum att verkligheten har visat hur brutal den kan vara, blir det uppenbart att vi har byggt vår säkerhet på en illusion. Det har varit förenat med risker. Inte minst på grund av att vår allianslöshet har gjort Sverige till en svagare länk vad gäller säkerhetspolitisk stabilitet i Östersjöregionen.
Långläsning: Uttrycket ”Den svenska neutraliteten/alliansfriheten har tjänat oss väl” speglar en felaktig bild av en svensk säkerhetspolitik som präglats av stabilitet och kontinuitet under lång tid– en självbild av en konsekvent politik som hållit oss utanför krig i tvåhundra år. Samtidigt har neutralitetspolitiken spelat en roll som ”godhetssymbol” inom ett brett fält av politiska områden vid sidan av dess säkerhetspolitiska syfte.
När CDU i höstas gjorde en brakförlust vid Förbundsdagsvalet och fick gå i opposition efter 16 år var det nog många som förväntade sig att det skulle bli några år av ökenvandring i den tyska politiken. Den nya ”trafikljuskoalitionen” bestående av SPD, de gröna och FDP fick en god start och förväntningarna var stora på historiska förändringar i Tyskland. Men, efter det att Scholz regerat landet i lite mer än ett halvt år och efter Rysslands invasion av Ukraina har det visat sig att behovet av ett starkt CDU återigen är där.
Från att ha bestått av en närmast enad front av muslimska och arabiska länder, med gemensamma utrikespolitiska avsikter och tydligt förenade av kultur, geografi och historia, har Mellanöstern sakta trasats sönder i Kalla krigets efterdyningar. Där 1900-talet såg gemensamma vägval, stora konflikter och likartade politiska utmaningar har 2000-talet, och särskilt de senaste tio åren, sett allt större klyftor växa fram på alla nivåer. För att förstå varför dessa länder nu slits isär är det dock viktigt att se tillbaka på vilka strukturer som håller på att gå sönder och varför de en gång växte fram.
Russia’s war against Ukraine is a war against Europe and European values. It is the result of a dictatorships’ fear for democracies, freedom and free nations. Just as Vladimir Putin needs to suppress his own people out of fear for democracy, he has a need to suppress and command neighbors according to the same logic. So once again, the cause of freedom, democracy and peace defines the role of the European Union. Because these are the fundamental values of the European Union, and they define our common task.