Magnus Norman: 134 dagars tystnad skulle rasera Sveriges inflytande i EU

Kommande dagar, veckor, månader kommer väljarnas strålkastare vara inriktade på presskonferenser, politiska utspel, talmansrundor och en eller flera statsministeromröstningar. Hur kommer nästa regering se ut och vilka partier kommer att ingå? Sverige håller andan.

Med undantag av Sverigedemokraternas framgångar – som placerar Sverige i samma fack som många andra europeiska länder – är intresset bland EU:s övriga länder emellertid svalt.  Verkligheten och händelser i vår omvärld är sällan anpassade till nationella valkalendrar. Varken Bryssel eller Europas huvudstäder sitter andäktigt och väntar in vit rök från riksdagens plenisal som förkunnar att Sverige valt en statsminister. Tvärtom. Arbetet med att lösa gemensamma problem på europeisk nivå pausar inte på grund av ett nationellt val eller en potentiellt segdragen regeringsbildningsprocess i något EU-land. Och tur är väl det. Ingen skulle vara betjänt av ett staccatoliknande förhandlingsarbete som måste avbrytas varje gång ett EU-land genomför ett nationellt eller regionalt val.

Det råder ingen brist på akuta utmaningar som måste lösas på europeisk nivå.  

Kämpa för fred och stoppa Rysslands brutala krig mot Ukraina, hantera höga gas- och elpriser, slutföra förhandlingar om EU:s klimatpaket, utveckla EU:s konkurrenskraft och inre marknad för att stå bättre rustade för en förväntad lågkonjunktur.

I ett omvälvande säkerhetspolitiskt skede för Europa och med ett svenskt ordförandeskap enbart månader bort behöver en ny regering tillsättas och börja arbeta så snart som möjligt. Långvarig frånvaro av en svensk politisk röst på EU-nivå – vilket skulle bli ett av resultaten av en utdragen regeringsbildningsprocess – skulle inte enbart leda till förlorat inflytande i viktiga förhandlingar. Den franskinfluerade politiken som dominerar EU:s agenda just nu och som premierar slutenhet, statsstöd och protektionism skulle dessutom få än större spelrum. Som framgick av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens linjetal tidigare i veckan finns en ambition om att utveckla Europas ekonomiska industripolitik från kirurgiska statsstödsingrepp, till förmån för ett fåtal strategiska sektorer, till en subventionspolitik som kan omfatta alla sektorer. EU blickar inåt och tvekar inte att ge politiken makten att utse morgondagens vinnare.

Den goda nyheten är att det går att påverka och ändra EU:s kurs. Men då kan vi inte abdikera från viktiga politiska samtal och beslut i Bryssel. 

För att vaccinera oss mot en regeringsbildningsprocess som kan ta tid bör Sverige redan nu skicka signaler på högsta politiska nivå till såväl EU-kommissionens ordförande som övriga EU-länder att vi är redo att driva svenska intressen och tillsammans med andra länder bygga ett starkt Europa.

En politisk symbolhandling som skulle stärka Sveriges röst i EU och inför ordförandeskapet vore om utgående och inkommande statsminister gjorde gemensam sak och inom kommande dagar skickade ett samlat budskap till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Europeiska rådets ordförande Charles Michel. Bland redan kända budskap i Brysselmiljön så som Sveriges beslutsamhet att försvara Ukraina eller våra farhågor för ett EU som stänger sig mot omvärlden bör partiledarna även signalera att: ”Vi är väl förberedda och ser fram emot att axla ansvaret för EU från och med januari 2023”  

Partiledarna i riksdagen bör innan riksdagens öppnande delegera det förberedande ordförandeskapsarbetet till en person inom varje parti som tillsammans med ansvariga tjänstemän träffas regelbundet. Budgeten och de stora dragen i Sveriges ordförandeskapsplanering är till viss del redan bestämda. Men många prioriteringar, förslag och idéer från Regeringskansliets tjänstemän behöver politisk vägledning. EU-nämnden har en självklar koll att spela, besvärliga frågor kan inte lösas via någon informell arbetsgrupp i riksdagen, men gruppen skulle kunna driva arbetet framåt i den takt som behövs för att Sverige ska vara så bra rustade som möjligt innan ordförandeskapsklubban i EU lämnas över den 1 januari. 

De fem vägledande principerna om säkerhet, brottslighet, klimat, konkurrenskraft och grundläggande värderingar som EU-minister Hans Dahlgren i samarbete med partiföreträdare i riksdagen tog fram är en bra början. Men mer måste göras.  Är Sveriges viktigaste ledstjärna under ordförandeskapet att budgetminimera eller vill vi visa upp vårt fantastiska land för övriga Europa, vill vi göra verkligt avtryck i såväl enskilda sakfrågor som att bygga långsiktigt politiskt momentum som präglas av frihet, öppenhet och fokus på konkreta tillväxtbejakande reformer?

Dessa kortsiktiga åtgärder bör kittas samman av en långsiktig svensk EU-politik som tar fasta på rådande utmaningar och försöker formulera en vision om hur man ska navigera i ett föränderligt europeiskt landskap.  Att Sverige ska vara del av EU:s innersta krets bör vara en självklar målsättning för en ny regering.

Den tyska förbundskanslern Olaf Scholz refererade nyligen till ”a turning point in European history” när han presenterade sin framtidsvision. Andra länders stats-och regeringschefer har hållit liknande linjetal. En ny svensk statsminister kan inte bli svaret skyldig på frågor om hur Sverige vill att EU ska utvecklas. Vill vi bygga ut EU:s militära, finansiella och diplomatiska förmågor och i så fall i vilken takt? Hur ska vi möta kraven på minskad användning av enhällighet i till exempel skattefrågor? Vilka frågor vill vi att nästa EU-kommission ska prioritera? EU kommer under överskådlig framtid vara fullt upptagna med att hantera akuta kriser men frågor om i vilken riktning unionen ska utvecklas kommer inte att försvinna.

Trovärdighet, inflytande och framgång i EU-arbetet byggs genom ett politiskt ledarskap som kan bedriva såväl vältajmad signalpolitik som formulera en konkret EU-agenda. Och då har vi inte råd att som efter förra valet vänta 134 dagar på att en ny regering ska tillträda. För att med framgång försvara svenska intressen i Bryssel har vi heller inte råd med 4 nya år med en EU-ängslig regering.

Låt oss hoppas att en ny regering och det svenska EU-ordförandeskapet kan bli byggstenar i en förnyad och långsiktig svensk EU-agenda.  

Magnus Norman, tidigare EU-kommissionen, Europaparlamentet och Sveriges Ständiga Representation i Bryssel