Örjan Hultåker: Man kan inte tänka bort Sverigedemokraterna

Liksom fler tidigare val handlade årets riksdagsval om Sverigedemokraterna och om vilket av två regeringsalternativ som skulle gå segrande ur striden.

Mot varandra stod den sittande statsministern Magdalena Anderssons potentiella regeringsunderlag som bestod av S, V, Mp och C och utmanaren Ulf Kristerssons regeringsunderlag av M, Kd, L och Sd.

Ulf Kristerssons alternativ har i dagsläget en ledning om 49,5 procent mot Magdalena Andersson 48,8 procent vilket skulle ge ett övertag för Ulf Kristersson om 176 riksdagsmandat mot Magdalena Anderssons 173.

Socialdemokraterna gick in i valrörelsen i en ovanligt stark position för att vara ett regeringsparti som suttit vid makten i åtta år. I maj samlade Socialdemokraterna 33,7 procent av väljarna enligt Statistiska centralbyråns stora väljarmätning. Det var 3,4 procentenheter mer än det preliminära valresultatet om 30,3 procent.

Mot den bakgrunden var Socialdemokraternas valrörelse långt ifrån framgångsrik. Det var alltså inte, som några hävdat, samarbetspartierna som gjorde en svag valrörelse, inte heller Socialdemokraternas egen imponerade.

Ingångsvärdet var också att Magdalena Andersson gick in i valrörelsen med ytterst starka förtroendesiffror och Socialdemokraternas valrörelse syns för en utomstående ha planerats för att hon statsmannalikt skulle stå som garant för säkerhet och fortsatt välstånd när andra partier ”käbblade” om dagsfrågor. Många svenskar fortsatte att ha stort förtroende för den sittande statsministern, men det räckte inte för ett segerval.

Socialdemokraterna ökade preliminärt med tre procentenheter från riksdagsvalet 2018 (28,3 procent) men lyckades inte hålla uppe det starka stöd som fanns i maj. Även årets valresultat strax över 30 procent är historiskt lågt för ett parti som regerade under huvuddelen av 1900-talet med stöd av över 45 procent och ibland med egen majoritet över 50 procent.

Moderaterna förlorade efter många år positionen som näst största parti vilket skulle ha blivit övertydligt i opposition när Ulf Kristersson inte längre skulle ha varit en oomstridd oppositionsledare. Moderata företrädare skulle få talartid i riksdagen som tredje parti efter Sverigedemokraterna.

Om och när Sverige får en moderatledd regering undanskyms det dilemmat. Statsministerposten ger partiet den mest framträdande rollen och det syns betydligt mindre om partiet är näst eller tredje största parti.

Man kan redan dra ett antal tidiga slutsatser ur den senaste mandatperioden och av det preliminära valresultatet.

Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna. Men om det inte var tydligt redan tidigare så måste nu alla vara övertygade om att man inte kan tänka bort Sverigedemokraterna ur svensk politik. Partiet är unikt i sin framgångssaga sedan inträdet i riksdagen 2006.

Det vanliga när nya partier kommer in i riksdagen är att de har svårt att etablera sig stadigvarande. Det gällde Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Ny demokrati. De åkte ut efter en mandatperiod eller har under flera val balanserat runt 4-procents spärren med risk att åka ur riksdagen.

Sverigedemokraterna har i stället vuxit stadigt val efter val till dess att de blivit näst största parti. Det verkar som om ”the sky is the limit”. Övriga partiers avståndstagande och kritik har inte haft någon som helst effekt. De hittade en nisch i politiken där det inte fanns något annat parti som kunde konkurrera och utrymmet i den nischen bara växer.

Sverigedemokraterna är inte något traditionellt borgerligt parti men till sist insåg några av de borgerliga partierna att deras chans att vinna regeringsmakten inte existerar utan någon form av samarbete med Sverigedemokraterna.

Även om partiprogrammen har stora skillnader så konkurrerar Moderaterna och Sverigedemokraterna i stor utsträckning om samma väljarunderlag. Den andel av svenskarna som röstar på M eller Sd har i stort sett varit konstant ända sedan Fredrik Reinfeldts andra mandatperiod. Moderata partiledare kommer och går men Jimmie Åkesson består, vilket bara det är unikt i svensk politik.

Den sammanlagda andel som röstat på Moderaterna eller Sverigedemokraterna har varit relativt konstant från år 2010 (36,3 procent) till år 2022 (39,6 procent) med en stadig ökning av Sd och minskning av M.

En annan slutsats är att det i dagsläget bara finns ett marginellt litet utrymme i svensk politik för borgerliga mitten partier som vill stå utanför de traditionella blocken.

Innan Liberalerna anslöt till ett borgerligt block och ställde upp för Ulf Kristersson som statsminister låg partiet långt under riksdagsspärren, t.o.m. under tre procent i flera partisympatimätningar.

Först när partiet tog ställning för en borgerlig regering med stöd av Sd kunde Liberalernas riksdagsgrupp andas ut. Med hjälp av nyvunna övertygade väljare och taktikröster klarade sig Liberalerna kvar i riksdagen med preliminärt 4,6 procent. Det blev ingen stor valseger men Liberalerna överlevde som riksdagsparti under ledning av Johan Pehrson.

Det är intressant att analysera väljarströmmar till och från Centerpartiet i det val när partiet ställde upp bakom Magdalena Andersson som statsministerkandidat. Enligt Valus undersökning som presenterats i Svensk TV har Centerpartiet delvis bytt väljare med Liberalerna och Moderaterna.

Många borgerliga väljare som röstade på Centerpartiet år 2018 men ogillade partiets stöd för Magdalena Andersson gick över till Moderaterna, Liberalerna eller Kristdemokraterna (25 procent). Samtidigt vann partiet borgerliga väljare som år 2018 röstade på Liberalerna, Moderaterna eller Kristdemokraterna, ett plus om 31 procent. Många väljare rättade in sig efter det nya politiska landskapet till en liten fördel för Centerpartiet.

Tillbakagången för Centerpartiet i årets riksdagsval bestod av väljare som svek Centerpartiet till förmån för Socialdemokraterna. En av fyra personer (23 procent) som 2018 röstade på C gick, enligt Valu, över till Socialdemokraterna. Det kunde inte vägas upp av dem som gick från S till C (13 procent).

Otack är världens lön. Centerpartiets stöd för Magdalena Andersson som statsminister resulterade i förluster till just hennes parti. De kan ha tyckt att originalet är bättre än kopian och att en röst på Socialdemokraterna var bästa metoden för att få behålla en S-ledd regering.

Centerpartiets partiledare Annie Lööf har redan valt att avgå efter Centerns förlustval. Frågan är då hur hennes parti skall välja att positionera sig inför framtiden. Även de ledande centerpartister som delar hennes avsky för Sverigedemokraterna måste fråga sig om de kan fortsätta i samma färdriktning som inför årets val.

Partiet förlorade inte bara i riksdagsvalet. Tillbakagången är också kraftig i kommunvalen, i synnerhet i kommuner där Centerpartiet tidigare varit särskilt framgångsrika.

Det finns ofta lokala orsaker till partiers ökning och minskning i enskilda kommuner, men för Centerpartiet är tillbakagången så stor i kommunerna så det måste finnas en gemensam förklaringsfaktor. I några av Centerpartiets starkaste kommunfästen har partiet backat med mer än 20 procentenheter.

Det syns nu inte som särskilt troligt att Centerpartiet skulle helt skulle byta sida och bli regeringsunderlag för Ulf Kristersson. Men mycket talar för att Centerpartiet kommer att kasta loss bindningen till Socialdemokraternas rödgröna block.

Om Centerpartiet intar en fristående ställning blir det svårt för Socialdemokraterna att återta regeringsmakten och Sverigedemokraterna kan behålla sin position som kungamakare i svensk politik. Det kan också bli svårt för Magdalena Andersson att utmana regeringen i riksdagens omröstningar om hon inte kan räkna med stöd från Centerpartiet i t.ex. budgetfrågor. Detta talar till den moderatledda regeringens fördel.

Före och efter riksdagsvalet har mycket om den politiska sakdiskussionen handlat om Sverigedemokraternas möjlighet att sätta press på en Moderatledd regering där de inte själva ingår. Och det är klart, att med en femtedel av riksdagsledamöterna så kommer Sd att kunna vara med om att påverka politikens utformning. Inte minst när det gäller att blockera förslag som de ogillar.

Ironiskt nog så har Sverigedemokraternas framgångar minskat deras politiska manöverutrymme. Efter valt 2010 när partiet bara hade samlat drygt fem procent av väljarna var Jimmie Åkessons handlingsfrihet mycket stor. En stor del av partiets sympatisörer kunde med viss rätt beskrivas som unga arga män som följde partiet mer eller mindre blint i opposition mot ett verkligt eller inbillat etablissemang.

Men partiets nuvarande väljare har en helt annan struktur och karaktär. I en stor mängd politiska sakfrågor har en majoritet klart borgerliga värderingar och åsikter. Det gör det svårt för Sverigedemokraterna att fälla borgerligt präglade regeringsförslag och än svårare att fälla en borgerlig regering utan att det skulle få politiska konsekvenser. Sverigedemokraterna skulle då riskera att tappa väljare.

A-kassan kan vara ett exempel på att Sverigedemokraternas väljare i många frågor har allmänborgerliga värderar. I en SKOP-undersökning, som visserligen är två år gammal, gällde frågan om intervjupersonerna föredrar höjd arbetslöshetsersättning eller sänkt skatt. Fyra av fem sverigedemokrater (84 procent) svarade sänkt skatt. Bara en av fem föredrog höjd arbetslöshetsersättning.

Liberalerna var länge splittrade i frågan om de kunde acceptera en borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna. Under valrörelsen framstod partiet som enigt bakom partiledarens uttalade stöd för en sådan regering. Men alla Liberalernas riksdagsledamöter är troligen inte eniga i den frågan och det kan finnas risk för att någon avviker från partilinjen i någon fråga.

Jämfört med ett valresultat 175/174, ökar ett valresultat med 176 riksdagsledamöter från M, Kd, L och Sd regeringens marginal gentemot oppositionen. Men att ta med Liberalerna i regeringen skulle öka trycket på de Liberaler som överväger att frondera mot partilinjen. Frågan är om Sverigedemokraterna vill acceptera L i regeringen samtidigt som de själva står utanför?

Å andra sidan, en förändrad positionering av Centerpartiet kan förändra allt till Ulf Kristerssons fördel.

Talmansvalen blir ett första test på den nya riksdagsmajoriteten. Om någon borgerlig grupp skulle frondera och blockera en sverigedemokratisk vice talman så kan hela fältet rivas upp genom att en eller flera Sd-ledamöter vill hämnas i kommande voteringar.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare för SKOP