Per Bylund: Varför försvarar ingen marknadsskolan?

Få torde ha blivit förvånade när socialdemokraterna och vänsterpartiet återigen drog ”vinster i välfärden”-kortet ur rockärmen. Även om de spelar det varje val så är retoriken uppenbarligen en vinnare bland väljarna. Den retoriska frågan som ställs är: det ”allmänna” betalar ju alla barns skolgång, så varför tillåts privata aktörer ta ut vinst ur skolan? Undermeningen är att vinstens tas ur verksamheten och därför drabbar densamma.

När vinsten ställs mot barnen och deras skolgång är det få som törs ta den förras sida. Eller som ens ifrågasätter logiken bakom uttalandet. Och att vinsterna tas ut av riskkapitalister som dessutom skickar ”miljoner” till skatteparadis i Karibien så sticker det rejält i ögonen. Retoriken är kraftfull: ”marknadsskolan” stjäl från barn och ger till de rika. Vi skulle få mer skola för pengarna om inte vinst togs ut.

Men detta stämmer inte. Och det finns dessvärre ingen kraft i svensk politik som har vett och kunnande att försvara vinsten.

De före detta allianspartierna motsätter sig förvisso att avskaffa den nu 30-åriga friskolereformen. Men inget av dem tog i valrörelsen ställning för att privata skolor faktiskt ska få ta ut vinst. De fokuserade istället, med viss variation, på att friskolor måste sköta sig, att kvaliteten måste ligga på en hög nivå, samt att staten måste kontrollera detta i detalj.

Elever ska få välja skola fritt, men privata skolor som inte får ihop ekonomin eller håller för låg kvalitet ska gå under. Och eventuell vinst? Den ska framför allt återinvesteras i verksamheten. I vissa fall kan ägarna få ta ut vinst, men bara om statens kontrollanter anser att skolan håller tillräckligt hög kvalitet – och om det inte ”drabbar” verksamheten i övrigt.

I väljarnas ögon lät det nog som två läger, för och emot marknadsskolan. Men skillnaden är egentligen minimal. Det som samtliga partier har gemensamt är att de inte förstår vad vinst är eller betyder i produktiv verksamhet. Synen att vinst ”tas ur” verksamheten, ett språkbruk som samtliga partiledare gjort sig skyldiga till, gör detta tydligt. Det är nämligen inte sant. Alls.

Vinst är det överskott som återstår efter att verksamheten betalat sina kostnader. (Förlust innebär att man gjort ett underskott.) Varken vinst eller förlust är något som kan bestämmas på förhand. En verksamhet som går med vinst har skapat värde: den har lyckats producera till en kostnad som understiger vad kunden är villig att betala. Vinsten ”drabbar” inte kunden utan är överskott efter att kunden fått det han eller hon varit villig att betala för. På samma sätt innebär en förlust för verksamheten inte att kunden ”fått mer”.

Varken företagande eller produktion är ett nollsummespel. Vinst tas inte ur verksamheten och förlust ges inte till verksamheten.

Faktum är att huruvida det som produceras faktiskt är värdefullt egentligen är helt utom verksamhetens kontroll. Det är kunden som bestämmer. Att ha högre kostnader betyder inte automatiskt att man skapar mer värde, utan endast att risken i verksamheten ökar – med högre kostnader är chansen att i slutänden täcka dem lägre.

Detta gäller i allt entreprenörskap inklusive skolan. Skillnaden är att priset som kunden betalar är en skolpeng som politiker reglerar. Med andra ord ges inte elever och deras föräldrar möjlighet att betala vad de anser att utbildningen är värd. Skolorna får en standardpeng. Det är problematiskt för den verkliga värderingen av utbildningen, som på en marknad representeras av (och alltid överstiger) det pris som kunden går med på att betala. Vi vet helt enkelt inte hur värdefull en viss skolas utbildning är – för att friskolesystemet inte tillåter fri prissättning.

Men det betyder ändå inte att vinst tas ur verksamheten eller att det ”allmänna” skulle kunna få ut mer av pengarna. Vinst i privata skolor betyder tre saker. För det första, att statens kvalitetskrav uppnås eller i alla fall att man klarar myndighetens kontroller. För det andra, att elever och dessas föräldrar i tillräckligt stort antal valt skolan över de alternativ som finns. Och för det tredje, att verksamheten lyckats hålla nere de totala kostnaderna under den intäkt de får genom skolpengen.

Lägre kostnader betyder inte att man ”skär” i löner, utan att man hittar bättre sätt att organisera verksamheten och fokusera på det som betyder något för kunden. Dessvärre är det så att när staten eller kommunerna bestämmer skolpengens storlek är det dessas krav som skolan måste möta – inte elevers och föräldrars. Med andra ord kan inte skolor bjuda över varandra och ta olika betalt för olika tjänster (vissa föräldrar hade kanske velat betalat extra för utsmyckade lokaler eller skolskjuts, till exempel). Värdeskapandet hålls tillbaka av skolpengen: den stora bristen i ”marknadsskolan” är, ironiskt nog, en brist på marknad.

Men det finns ändå stora fördelar. Friskolor har större möjlighet att dra nytta av både ägares och anställdas idéer och erfarenheter för att testa nya lösningar, t ex andra former av pedagogik, som har chans att uppnå samma eller högre kvalitetsnivå men till samma eller lägre kostnader. Småskalighet och variation gynnar entreprenörskap och innovation. Offentliga skolor har inte den möjligheten. Därmed kan friskolor bidra till att på sikt förbättra utbildningen.

Om nya aktörer ska vilja och kunna satsa pengar i att starta nya typer av verksamheter måste de också kunna få tillbaka sina pengar – med avkastning. Det handlar inte endast om att återbetala investeringar som redan gjorts utan också om att attrahera kapital och kompetenser från andra branscher. Faktum är att utan vinst stannar skolan.

De framsteg som trots allt gjorts sedan friskolereformen infördes har möjliggjorts av att privata aktörer fått testa sina vingar. Det är i variationen och skillnaderna mellan olika skolors verksamhet som hela skolsystemet ”lär sig” och blir bättre. Och det är möjligt för att skolor fått göra vinst.

Dessvärre finns inget parti i svensk politik som försvarar vinsten, varken till vänster eller höger. Det är förmodligen en retoriskt svår position att ta, men faktum är att vi inte har råd att ha en skola utan vinster. Det är tack vare vinsten som kvaliteten höjs och kostnaderna sänks. Utan vinst får vi varken eller.

Per Bylund, ek dr, är docent i entreprenörskap vid Oklahoma State University och har skrivit flera böcker om ekonomi och företagande, senast How to Think about the Economy: A Primer (2022)