Politik & ekonomi

Många regeringar i väst har valt en pragmatisk linje. De stöder kriget och inser att mullornas regim är ett hot mot freden i hela världen. Samtidigt medger de att det knappast finns stöd i folkrätten för USAs och Israels gemensamma anfall mot Iran. Folkrätten är viktig i princip men kan samtidigt inte tillåtas blockera nödvändiga åtgärder som kan skapa en bättre och tryggare värld. Folkrätten kan inte vara en självmordspakt – lika lite som de europeiska konventionerna om mänskliga rättigheter borde vara det. Demokratierna måste kunna försvara sig mot ondskan.

”Jag har en skuld att betala och en kompromisslös solidaritet med mina landsmän. För min position är väldigt privilegierad. Jag kan sitta i ett demokratiskt land och säga vad jag vill. För en jämnårig kvinna i Iran hade samma sak inneburit fängelse eller död.”

Under drygt ett decennium pressade Riksbanken och Europeiska Central Banken ned räntorna till historiskt låga nivåer – till och med negativ ränta. Billiga krediter drev upp bostadspriser och skuldsättning. När inflationen sedan tog fart tvingades samma institutioner slå i bromsen med de snabbaste räntehöjningarna i modern tid. Hushållen fick betala. Företagen fick betala.

Politiken strävar i grunden mot maktkoncentration och riskerar därför att leda till likriktning, godtycke och storskaliga experiment med samhället som försökskanin. Marknadsekonomin utgör ett avgörande motmedel mot dessa tendenser, eftersom den sprider makt och ansvar på ett sätt som få andra institutioner kan. Där staten samlar besluten i några få händer, fördelar marknaden dem mellan tusentals aktörer: varje köp, varje avtal och varje investering blir ett uttryck för enskildas val.

Rysslands pågående anfallskrig och hybridattacker mot Europa borde leda till maximal skärpa i svensk underrättelsetjänst – inte till organisatoriska experiment. När regeringen nu driver igenom den största omstöpningen av underrättelseverksamheten sedan andra världskriget, mitt under ett europeiskt storkrig och med en oberäknelig amerikansk president som underminerar Nato avskräckning, riskerar man att försvaga just de förmågor Sverige och våra allierade mest behöver.

I efterhand har utredningar visat att det inte fanns mycket beredskap för allvarliga hot och illdåd, men redan under natten förstod vi att det inte fanns någon som ledde någon samlad insats. Ingen bevakning, inga närmare idéer om vad och hur man skulle bevaka. Och det hade inte funnits resurser att genomföra några omfattande beredskapsåtgärder.

Tobias Baudin har varit i Oslo. Där hittade partisekreteraren sin favoritregering – en socialdemokratisk enpartiministär. En regering som dessutom för inte så länge sedan vann ett val trots höga odds. Efter en valrörelse då man ännu mer än tidigare stod för en gammaldags, statsfokuserad politik.

När Malmbanan får kapacitetsproblem påverkas exportflöden som är centrala för svensk industri, men investeringarna blir dyra och kalkylerna svårtolkade. Samtidigt kan mindre åtgärder som mötesspår, bärighetsåtgärder på väg 45 eller reinvesteringar på Inlandsbanan framstå som marginella i nationella kalkyler, trots att de i praktiken avgör tillgänglighet för en hel arbetsmarknadsregion. Att välja mellan ”bra” och ”dåliga” projekt är viktigt men det är också viktigt att fråga sig om vilket ansvar staten har för ett transportsystem som ska fungera i hela landet, även där trafikflödena är små och kostnaderna per användare höga.

Konservatismen betonar vikten av den organiska samhällsutvecklingen, vilket innebär att samhällets strukturer måste tillåtas att växa fram naturligt, underifrån och gradvis, med respekt för traditioner och institutioner. Med andra ord: att låta gemenskaper och kulturer växa fram utan politiskt störande ingrepp. Det gör det naturligt för konservativa att också bejaka marknadsekonomin.

Kriget i Ukraina har nu pågått längre än första världskriget, som avslutades efter 52 månader. Sedan Ukraina lyckades slå tillbaka angreppet mot Kiev rör det sig ur militär synvinkel om ett utnötningskrig. Det strider mot folkrätten inte bara som anfallskrig, utan också därför att förstörelsen av bostäder, sjukhus, skolor samt kraftverk och energiförsörjning i syfte att terrorisera civilbefolkningen utgör krigsförbrytelser som begås med folkmordsavsikt.