Ulla Hamilton: Samma debatt här som där?

Jag läser en krönika i Wall Street Journal av Jason L.Riley, som handlar om charter schools (friskolor) och skolval i New York. Många offentliga skolor i USA har problem, samtidigt finns det naturligtvis även framgångsrika skolor. Varför inte lära av de framgångsrika är hans enkla fråga. Många hävdar, i USA liksom i Sverige, att anledningen till att skolor inte lyckas beror på elevsammansättningen. Men är det rätt att skylla på elevernas bakgrund? Skolvalets kritiker säger att offentliga skolor drabbas av det fria skolvalet – de motiverade eleverna väljer bort dessa skolor. Känns argumentet från den amerikanska skoldebatten igen?

Lärarfacket i USA är motståndare till skolval och charter schools. Men kvalitetsfallet i de offentliga skolorna i USA började innan charter school etablerade sig. Ändå anklagas de för ett resultat/kvalitetsfall som redan var ett faktum när de etablerades. Känns även detta igen?

En skolnyhetssite i USA,  The 74, presenterade en intressant rapport i januari i år. Läsförmåga i skolor i delstaten New York granskats. Många skolor är lokaliserade i tuffa områden. Studien visar att de elever (från låginkomstagarfamiljer) som går i charter schools hade, i förhållande till sin skolandel, en oproportionerligt hög nivå när det gäller läsförmåga. De tio högst presterande skolorna återfanns i New York City. Sju av dessa var charter schools lokaliserade i Bronx, en stadsdel som tillhör en av de fattigaste i landet.  Ett intressant resultat som väcker följdfrågan; De skolor som visar sig vara duktiga på att förmedla läsförmåga – hur såg deras elevsammansättning ut? 

Systemet i USA innebär bland annat att beroende på hushållens inkomstnivå kan eleverna få gratis eller prisreduserad lunch. Bland de högst presterande skolorna var det mellan 66 och 92 procent av eleverna som fick detta stöd. Samtidigt visade resultaten att 90 till 97 procent av eleverna var skickliga läsare år tre 2024, då undersökningen gjordes. Resultatet kan jämföras med läskunnigheten bland alla tredje års elever i delstaten som var 43 procent. En förbluffande skillnad. Av rapporten framgår det också att det givetvis finns offentliga skolor som presterat bra. Slutsatsen är tydlig, charter schools borde få erkännande. De visar att även elever från låginkomsttagarfamiljer är kapabla att nå lika hög akademisk exellence som de som kommer från mer välutbildade familjer. 

Elever som fått en plats i någon av dessa charter schools, som uppenbarligen är duktiga på att lära elever att läsa, är att gratulera, Mot bakgrund av den stora resultatskillnaden borde intresset för att ta reda på hur dessa skolor jobba vara stort. Men i USA, liksom i Sverige, är intresset från det sk ”utbildningsetablissemanget” obefintligt. Här liksom där ignoreras dessa resultat. Något som givetvis slår särskilt hårt mot de elever som har tuffa förutsättningar från början, bla på grund av hushållsekonomi och föräldrarnas utbildningsnivå. 

I Sverige vägrar ledande politiker att ta till sig att friskolor bidrar till att höja elevernas kunskapsnivå. Här har många kommunpolitiker, som också är skolhuvudmän, en viktig uppgift. Lär av de framgångsrika. Istället läggs det ner mycket kraft och energi nationellt på att förhindra att framgångsrika friskolor ska kunna växa och därmed kunna ta emot fler elever.

Riley konstaterar att en reaktion på rapporten borde vara att det startas fler högpresterande charter schools. För efterfrågan från föräldrar går inte att ta miste på. Kölistan i New York City består av 163.000 elever. Samtidigt har staden satt en gräns för hur många charter schools som kan vara verksamma i staden. Även detta känns igen från den svenska debatten där det handlar om kvantitet i stället för kvalitet, och fokus på att offentliga skolor ska värnas. Till exempel via ett kommunalt veto.

Det är lätt att inse vilka som drabbas av politiken, här som där. Här ett avslutande citat från Riley:

” But the obvious takeaway is that charters are a viable model for narrowing education gaps regardless of a student’s socioeconomic background, and that opposition to school choice is especially harmful to our neediest children. The top-scoring school was a Success Academy charter school in the Bronx, where the student-body poverty rate is 90% and 94% of students scored proficient in third-grade reading in 2024. Somehow, the school managed to improve on that last year, when proficiency reached 96% in reading and 100% in math.”

Exemplet från delstaten New York visar hur viktigt det är att jämföra skolors resultat. Det ger en bild av vilka skolor som är framgångsrika och underlättar för de som ska välja skola. Tänk om debatten i Sverige handlade om hur vi kan få tillstånd liknande jämförelser, snarare än att som idag, slå vakt om kommunala skolor, oavsett kvalitet, och därmed helt missa frågan om kvalitet och valfrihet.

Ulla Hamilton är fri debattör, tidigare bland annat vd för Friskolornas riksförbund samt borgarråd i Stockholm