Noterat

”Allt detta borde kunna väcka rätt mångas intresse för Belgien i dessa dagar. En tanke som en hel del liberalt sinnade politiska bedömare lär ägna sig åt torde vara: varför ska man överhuvudtaget ha en regering, om det funkar bra förutan? Och låter det inte toppen att ett slags ”verkställande utskott” i parlamentet gör allting i enlighet med parlamentets vilja? Sådana frågor ska man givetvis inte backa för, de angår i allra högsta grad inte bara belgarna utan alla som tror på eller berörs av liberalismens tankevärld. Kort och gott: alla västerlänningar, och många andra utanför vår civilisations gränser.”

Regeringsbildning är en enkel process.  Åtta partier positionerar sig i media i en halv evighet och i slutändan vinner sossarna. För onsdagens kaos till trots var det ju ingen som hade trott något annat. Att Magdalena Andersson blir statsminister och att en S-regering – återigen – får regera på en oppositionsbudget stod klart från början. Så frågan är vad allt det där skulle tjäna till.

Eli Heckscher varnade för att storskalig och kostsam teknik i statlig ägo skulle kunna leda till bestående monopol inom områden som storskalig och vertikalt integrerad järnhantering, järnvägar och postväsende. Heckscher såg ny teknik som lösningen men då som nu försökte politiker begränsa teknisk utveckling.

”Harmen var alltså stor bland de konservativa, och den vände sig främst mot Venstre. Bland Det radikale Venstres medlemmar rådde bitterhet, men denna vände sig mot Socialdemokratiet, de radikalas tidigare bästa partner.”

Frågan är var gränsen går. Vilka smittotal som egentligen motiverar inskränkningar i våra grundläggande friheter. Vilken sjukhusbeläggning som trumfar ekonomisk återhämtning. Vilka risker som är värda att offra ett öppet Europa, nordisk gemenskap, grundläggande rörelsefrihet för.

”Politiker vill på ett eller annat sätt kontrollera människor. Hade de inte kunnat detta hade politik inte funnits. I ett demokratiskt samhälle måste samtidigt politikerna motivera för väljarna varför de pålägger medborgarna nya restriktioner. I människors privatliv finns egentligen bara två möjliga argument från politikens sida för ett förbud. Förbuden stoppar något moraliskt förkastligt eller förbuden ökar den enskildes frihet. En olycklig tendens i den politiska samtidsdebatten är att sträcka den senare metoden till bristningsgränsen.”

Den som vågar vittna mot kriminella letas enkelt upp innan rättegången. På samma sätt är utsatta kvinnor är lätt funna av stalkers, journalister av extremisterna de bevakar, poliser och socialsekreterare av missnöjda klienter och militär personal av främmande makt. Kvällstidningarnas återkommande listor över vem som tjänar mest i din kommun blir i princip beställningslistor för organiserade inbrottsligor.

Fler än 130 tankesmedjor och andra aktörer från över 60 länder, däribland Svensk Tidskrift, har i veckan skrivit under en gemensam deklaration inför klimatmötet i Glasgow.

”Under fyra år hade kriget rasat i Europa, Afrika och Asien. Sjökriget hade sträckts över alla hav. Kriget följdes av en farsot – spanska sjukan – som krävde än större offer. I krigets spår kom revolutioner och revolutionsförsök samt inbördeskrig. Förlusterna i kriget överträffade allt vad mänskligheten dittills upplevt.”

Under pandemin har kontanthanteringen minskat ytterligare, och allt färre restauranger, butiker och hotell tar längre emot sedlar och mynt. Av hygienskäl, heter det nu. Tidigare har argumenten varit allt från säkerhet till att motarbeta penningtvätt. Men riskerna med ett kontantfritt samhälle är många.