Kultur

En till av 1900-talets litterära giganter är borta. 11 augusti gick Nobelpristagaren i litteratur Sir Vidiadhar Surajprasad Naipaul bort, 85 år gammal. Peter J Olsson minns en mycket engelsk författare.

Veckopoeten skaldar om skönhet, löften och smultron.

Av Hans von Corswant

Många minns säkert planschen med det periodiska systemet från skoltidens kemilektioner. De flesta har förmodligen inte ägnat det mycket tanke sedan dess. Det är i så fall en förlust, menar Sten Niklasson, ty bakom rutorna och tecknen ligger flera hundra år av epokgörande forskningsarbete av personer med märkliga livsöden.

Tänk dig att du står inför två val. Antingen får du ett diplom av det amerikanska elituniversitetet Harvard som säger att du har genomgått en femårig masterutbildning där, alternativt genomgår du en femårig utbildning där gratis men får ingen examen. Jonas Grafström har läst Bryan Caplans The Case Against Education och funderar över vad han skulle valt.

Men den liberala demokratin är under anfall. Vad som många trodde skulle vara dess yttersta exportmedel – internet och sociala medier – har kommit att användas emot den. Zebulon Carlander har läst Patrik Oksanens ”Skarpa skärvor : om hur informationskrig hotar att slå sönder det öppna samhället”.

Romaner är ibland ett mycket effektivare sätt att inte bara beskriva ett samhälles utveckling, utan förklara det. När Lena Andersson nu i romanen ”Sveas son” skildrar det svenska folkhemmet blir detta tydligt. Hon lyckas ge liv åt många aspekter, och saknas några får man väl skriva en egen roman om dem, skriver Peter J Olsson.

Veckopoeten skaldar om ord och isolering.

Kemiska formler ingår normalt inte i folks vardagsvokabulär. Men formeln för diväteoxid, eller i dagligt tal vatten, är ett undantag. Sten Niklasson djupdyker i den förening som är en förutsättning för hela vår existens.