Print Friendly

Förnuftets begränsningar

Av Sten Niklasson | 5 juli 2019



Är människan en rationell varelse? Svaret beror förstås på vad man menar med ”rationell”. Sten Niklasson funderar över våra instinkter, strävanden och hur fri vår vilja egentligen är.

Enligt Svenska Akademins ordlista betyder begreppet ”praktiskt ändamålsenlig”. Och det är med utgångspunkt från förnuft och ändamålsenlighet som vårt handlande antas vara styrt enligt traditionell forskning. Om vi står inför ett val mellan varor, förutsätts vi välja den vara som är bäst och billigast. När vi väljer mellan olika sätt att investera våra pengar, antas vi ta det placeringsalternativ som ger störst avkastning till lägst risk. I valet mellan att offra oss själva och att lämna någon annan åt sitt öde, sägs egennyttan vara avgörande för de flesta. De vanliga ekonomiska modellerna förutsätter en Homo economicus kännetecknad av rationellt tänkande. Men när föreställningarna om människors beteende testas med moderna experimentella verktyg visar sig modellerna stämma dåligt med verkligheten.

Frågan om människan äger förmågan att på rationella grunder avgöra vad som gör henne lycklig besvaras ofta jakande. Men de flesta människor har säkert upplevt konflikter i valet mellan tillfredsställelse av stundens behov och mera långsiktiga målsättningar som har att göra med renlevnad, moral och tro. Att ta några glas, äta en gourmetmiddag eller njuta av sex ökar välbefinnandet, men kan stå i strid mot löften om nykterhet, bantning och avhållsamhet och därför leda till ånger och i värsta fall självförakt. Så, vad ger störst lycka – att leva ett liv i enlighet med de långsiktiga målen eller att tillgodose de spontana lustarna? Skall man lyssna på ängeln på ena axeln, eller djävulen på den andra? För många är svaret att det alltid är mera tillfredsställande att leva upp till sina ideal än att ge efter för tillfälliga begär som står i strid mot dem. Men för andra är inte denna lösning på konflikten självklar, och de får ett visst stöd av forskningen.

Det händer alltför ofta, menar många psykologer, att vi försakar angenäma, kortsiktiga nöjen för att de valts bort av den del av jaget som styrs av strängare mål rörande exempelvis karriär eller religion. Men sådana nöjen som att umgås med vänner eller tillfredsställa törst, hunger och lust är starkt evolutionärt grundade och har en hög motiverande effekt. Det kortsiktigt tillfredsställande bör inte alltid komma i andra hand.

Mera komplicerade är de tillfälliga nöjen som medvetet väljs för att skapa känslor av skräck eller sorg. Många människor betalar för att se filmer med scener som laddats med våld, tortyr och psykisk vanmakt. Andra dras till framställningar av olyckor, sjukdomar och nöd. Paradoxalt nog verkar det som om betraktarens tillfredsställelse står i relation till styrkan av den känslomässiga effekten. Ju mer tårögd eller skrämd man blir, desto mera valuta för pengarna.

Enligt en teori skulle förklaringen till att vi finner njutning i obehaget vara att upplevelserna har en slags laxerande effekt på känslolivet. Men hur många av oss lämnar en skräckfilm i en känsla av lugn avslappning? Hur många ser en tragedi på bioduken eller scenen och känner sig uppmuntrade efteråt?

En annan förklaring är att dragningen till fiktiva obehagligheter är evolutionens sätt att förbereda oss på sådant som kan inträffa i verkligheten. Vi utnyttjar alltså våra sinnen för att utforska och reagera på olika tänkbara händelseförlopp, i vilka vi identifierar oss med vålds- eller olycksoffer. Det skulle betyda att också tillfälligt onaturliga eller otäcka nöjen har en mening.

Ett känslomässigt engagemang i fiktiva händelseförlopp eller personer kräver att det vanliga ”jaget” ersätts av ett tillfälligt. Förändringen innebär att anta fiktiva människors identitet, att se saker från deras perspektiv och dela deras erfarenheter. Detta tillfälliga identitetsbyte tillåter oss att uppleva händelser, vilka i verkliga livet skulle chocka oss, som berikande och ibland till och med underhållande. Det medger oss också att provspela i roller som i verkligheten kanske inte står till buds, som flygaress, indianhövding, prinsessa eller stjärnkirurg. Den som inte upplevt detta identitetsbyte själv kan ta del av hur det kan gå till i James Thurbers djupt humoristiska novell Walter Mittys hemliga liv (först publicerad 1939 och därefter utgiven i ett otal antologier).

Den snabba utvecklingen av sofistikerade dataspel har lett till att ett ökande antal ungdomar tillbringar mer tid i alternativa virtuella världar än i verkligheten. 2010 var 12 miljoner människor i världen deltagare i det nätbaserade spelet World of Warcraft. Sedan lanseringen 2004 beräknas spelarna sammanlagt ha lagt ner 10 miljoner år framför datorskärmarna. Men när fokus så till den grad förskjuts mot fiktion, ökar risken för att den alltmer avlägsna vardagsverkligheten förlorar sin mening, och att livet byter ankarplats.

Modern forskning har utvecklat nya metoder att mäta det känslomässiga värdet av olika upplevelser. Den klassiska frågan: ”Hur blir jag lycklig?” har till exempel ofta besvarats genom allehanda definitioner av ordet ”lycka”, men uppmärksamheten har kommit att alltmer riktas mot begreppet ”jag”. Många forskare tror att varje individ utgörs av en slags koloni av konkurrerande ”jag”, där ett ”jags” lycka kan ge upphov till ett annat ”jags” olycka.

Bakgrunden är neurologiska studier som visar att hjärnan är uppbyggd av delar med olika funktioner, och att övergripande egenskaper som intelligens, moral och handlingskraft, bara kan uppstå genom samverkan mellan komponenter som ensamma saknar sådana egenskaper. Det hävdas med stöd i sådana studier att hjärnan består av moduler, som är specialiserade på saker som att tolka språk och känna igen ansikten, men att det finns en dirigent som styr verksamheten i dessa moduler och konstituerar ett sammanhållet ”jag”. Andra forskare invänder att själva grundtanken om ett sådant överordnat ”jag” inte kan styrkas.

En kompromissposition intas av dem som menar att människans hjärna visserligen ger upphov till personligheter, som är kapabla att hantera komplicerade processer som att planera, älska och sörja, men att varje hjärna innehåller flera ”jag” som har olika begär, och som ständigt slåss om makten i personligheten genom att förhandla med, bedra eller kämpa ner varandra. Tanken är inte ny. Den kan idéhistoriskt spåras till Platon och förekommer i olika skepnader i såväl filosofiska som konstnärliga verk genom århundradena fram till vår egen tid. Men nu får den stöd av vetenskapliga resultat på en rad områden.

De flesta människor har säkert egna erfarenheter av konkurrerande känslor, som kan beskrivas som olika ”jag”. Efter det att gästerna gått hem efter festen, är kanske den överväldigande känslan att uppskjuta disken till morgondagen, trots att en annan inre röst påpekar att det kan medföra sen ankomst till jobbet. På morgonen, när frukosten skall sättas fram bland högar av odiskade tallrikar och glas, förbannar man det ”jag” man lydde några timmar tidigare. Då framstår det val man gjorde natten innan som irrationellt.

”Jaget” är ofta situationsstyrt. En tonåring är inte samma person tillsammans med sin farmor som med medlemmarna i kompisgänget. Försök på barn har bekräftat att situationsberoendet är särskilt påtagligt när det gäller moraliska utmaningar.

Experiment med vuxna individer har visat att ”jaget” påverkas av en mängd signaler i omvärlden. Man blir vänligare av lugna och väldoftande miljöer, liksom man blir gladare av att läsa texter som innehåller positiva och stimulerande ord. På motsvarande sätt kan en person, som vanligen är tolerant mot en viss företeelse, bli bitande kritisk mot samma företeelse i situationer präglade av stress, dålig lukt eller oväsen.

I en serie kontroversiella experiment tycktes Stanley Milgram på 1960-talet visa att normalt försiktiga och omtänksamma personer kunde förmås att ge smärtsamma elektriska chocker till för dem helt okända människor, om de uppmanades att göra det av någon som uppfattades som en auktoritet. Milgrams och andras försök styrker tesen att varje människa består av flera ”jag”, av vilka några kan vara lugna och eftertänksamma, andra våldsamma och handlingsinriktade, och att olika ”jag” genom subtila signaler kan fås att dominera handlandet i olika situationer. Växlingarna leder inte sällan till avvikelser från det rationella handlandet.

När de olika ”jag” som lever i en personlighet inte drar åt samma håll utan motarbetar varandra, uppstår ibland identitetskriser, beroendesymptom och tvångstankar. I värsta fall är det fråga om sjukdomstillstånd som disociativ identitetsstörning eller schizofreni. Men det stora flertalet vuxna människor klarar av att med olika metoder själva blockera oönskade ”jag” från att ta kommandot. Rökare ber sina vänner att aldrig ge dem cigaretter. Alkoholberoende personer skaffar alkolås till sina bilar. Ett annat knep är att lura det ”jag” som hotar att ta överhanden genom falsk eller ofullständig information. Man kan undvika svindel genom att vid utsatta situationer på hög höjd tvinga sig att inte titta ner. På samma sätt kan man undvika förseningspanik genom att sätta fram klockan för att inte missa tåget.

Barn har svårare att bemästra sådana situationer. I ett klassiskt experiment erbjöd försöksledaren ett antal barn en viss mängd godis och förklarade att de antingen kunde äta det genast, eller vänta och få ännu mera. De flesta klarade inte av att vänta, men några lyckades betvinga det ”jag” som krävde omedelbar tillfredsställelse, genom att låta bli att titta på godiset eller täcka över det, allt för att få mera senare.

Psykologiprofessorn Daniel Gilbert vid Harvard ställer i den insiktsfulla och roliga boken Stumbling on Happiness (2006) frågan hur det kommer sig att vi betraktar oss själva som skickliga bilförare, talangfulla älskare och lysande kockar, när verkligheten är en patetisk parad av buckliga fordon, besvikna kärlekspartners och platta suffléer. Hans svar är enkelt. Vi förfalskar fakta.

Det som får oss att klara av livet är, hävdar Gilbert, en dos självbedrägeri som är lagom stor för att lura oss att tycka ganska bra om oss själva och trivas med tillvaron. Om vi skulle uppleva världen precis som den är, skulle vi bli alltför deprimerade för att komma ur sängen på morgonen. Många försök visar att människor systematiskt vantolkar fakta och sedan bygger en falsk bild av framtiden på denna tolkning. Gilbert menar att denna mekanism också utgör ett psykologiskt immunsystem. Tonåringar skaffar sig tatueringar i övertygelsen att till exempel texten Rock till döds på skuldran för alltid kommer att vara ett tilltalande motto. Många rökare som just har sugit i sig en cigarett är övertygade om att de kan sluta röka, och att deras övertygelse inte kommer att försvagas i takt med att nikotinhalten i deras kroppar minskar.

Märkligt nog verkar det som om människor som lider av sjukliga depressioner är mindre mottagliga för så kallade kognitiva villfarelser. Friska individer kan förledas till högre lycka bara genom illusionen att kunna kontrollera sitt liv, medan de sjuka inte låter sig bedras. Enligt en kontroversiell teori kan en nyckel till mental hälsa paradoxalt nog vara att underkasta sig illusionens kraft.

Ekonomen Richard Thaler och juristen Cass Sunstein vid Chicagouniversitetet, har studerat irrationellt handlande och funnit att människor som har flera handlingsalternativ ofta gör val som är ogynnsamma för dem och andra. Därför kan de erbjudas alternativ som gör valen fool-proof. De båda forskarna kallar sådana erbjudanden för libertarian paternalism och tar som exempel den procedur som rekommenderas för organdonation. De flesta människor svarar ja på frågan om de är beredda att donera sina organ för den händelse de drabbas av hjärndöd till följd av en olycka. Men få av dem har valt att bekräfta detta genom att till exempel förvara
ett donatorskort i plånboken. Cass och Sunstein menar att det därför vore bättre att vända på saken, så att alla som inte uttryckligen bekräftat att de inte vill donera sina organ, förutsätts vara villiga att göra det. Idén tillämpas redan med gott resultat i Österrike.

Ett annat exempel är frivilligt pensionssparande. Många människor känner instinktiv motvilja mot att minska sin månadslön med belopp som skall sparas till den framtida pensionen. Vissa försäkringsbolag erbjuder nu ett alternativ som innebär att endast lönehöjningar avsätts som pensionssparande, och att alltså den nominella månadslönen förblir densamma. Även om lönens realvärde minskar i takt med inflationen, har illusionen av oföränderlighet i detta alternativ visat sig attrahera många som tidigare avvisat eller ignorerat pensionssparande.

Också regeringar har tagit konsekvenserna av dessa insikter genom att erbjuda människor alternativ som knuffar den som väljer i en viss riktning. Det kan ske genom att utforma skatte- och socialförsäkringssystem så att folks val mellan alternativa möjligheter påverkas i riktning mot vad deras ”bättre jag” anses behöva.

Eftersom till exempel moms i Sverige är en betydande del av priset på tjänster och varor, får en förändring av momssatsen en snabb effekt på konsumtionsmönstret. Genom att sänka momsen på ekologiskt producerade livsmedel, och höja den på produkter som är tvivelaktiga från hälsosynpunkt, skulle varor som gynnar folkhälsan kunna kompenseras för sina högre produktionskostnader genom skattelättnader. Den högre prisnivå som idag innebär en konkurrensnackdel för ekologiska varor skulle därmed utjämnas med åtföljande förändring av konsumenternas val. Systemet skulle dessutom kunna bli självfinansierande. Tanken bygger på förutsättningen att flertalet konsumenter skulle föredra ekologiska produkter, men av gammal vana eller av priskänslighet likväl köper varor producerade på annat sätt.

Det behöver väl inte sägas att gränsdragningen mellan enskilda människors helt frivilliga val och samhällets möjligheter att påverka deras val i viss riktning är djupt politiskt kontroversiell. Begreppet libertarian paternalism framkallar säkert igenkännande rysningar hos många som läst Orwells framtidsroman 1984 och konstaterat att dagens verklighet på många håll överträffar dikten.

Kvar står att valfrihetens samhälle ställer till fortsatta problem för den enskilda människan. Det är inte nog med att varje dag behöva ta ställning till olika idéers, varors och tjänsters för- och nackdelar för en själv. Dessutom bombarderas vi av påminnelser om att våra val har betydelse för andra människors hälsa, jordens klimat, miljön, utvecklingsländernas ekonomi, och så vidare.

Avregleringen av marknaderna har ökat konkurrensen och gjort det möjligt för konsumenten att snabbt byta internetleverantör, elbolag, vårdgivare och mobiloperatör. De ökade valmöjligheterna innebär i princip demokratisering och medborgarmakt. Men är vi kunniga, kloka och rationella nog att hantera valen? Nej, säger horderna av coacher och rådgivare som säger sig veta hur vår vilsenhet skall elimineras. Det är dessa experter som instruerar oss hur vi skall dressera hunden, skaffa en kärlekspartner, sluta röka och dricka, träna våra kroppar och själar, inreda våra hem, uppfostra barnen, äta, resa och investera smartare och på så sätt få hjälp att uppnå den högre lycka vi inte kan nå genom eget rationellt tänkande.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism