Lars Gustafsson är en av det sena 1900-talets svenska litterära giganter. Och uppenbarligen även 2000-talets, trots att han varit död i mer än tre år. Nu utkommer ändå en ny roman av honom, ”Dr Weiss sista uppdrag”, Norstedts förlag. Peter J Olsson har läst den.
Ett av de första fartygen som kom till västra Australien med emigranter var svenskt. Besättningen bestod av ett tjugotal svenskar, bland dem den tjugoårige styrmannen Carl Sjöstedt från Värmland som senare skulle hamna i Nya Zeeland och grunda släkten Suisted. Många var de landsmän som skulle följa deras exempel och söka lyckan i Oceanen – några med mer framgång än andra, berättar Sten Niklasson.
Hur kommer det sig att den svenska kyrkoförsamlingen förutsätts ”bygga en värld av rättfärdighet” (Sv.ps. 292)? Vad betyder det att den skall bli ”omvänd till verklighet” (Sv.ps. 90)? När blev vår nattvard en demonstration, ett ”rättvisans tecken” (Sv.ps. 398)? Och varför togs Fädernas kyrka bort? Sådana frågor kan få ett svar genom Gunnar Hylten-Cavallius nya bok ”Rännil blev till flod”, som Christian Braw har läst.
Payam Moula, redaktör för tidskriften Tiden skriver: ”Jag avskyr överklassen” Eftersom Tiden är det officiella idéorganet för den socialdemokratiska arbetarrörelsen finns det skäl att ta uttalandet på allvar. Vad kan det innebära? Av andra debattörer uttrycks det än mer tillspetsat: ”Jag hatar överklassen.” Båda formuleringarna uttrycker samma verklighet. Det avskyvärda är så motbjudande att det inte borde finnas, och hatet är den aktiva mentaliteten bakom en strävan att utplåna det avskyvärda, skriver Christian Braw.
Gamla sanningar är kanske ändå äldst. I strategernas och kommunikatörernas tidevarv behöver ideologerna och operatörerna påminna om de sanna dikotomierna och de viktiga konflikterna. Det gör Lars Tobisson när han i elva essäer förklarar höger-vänster-konflikten, icke-socialism mot socialism, individualism mot kollektivism och utveckling mot stagnation, skriver Sten Storgärds.
Få uttryck har blivit föremål för så många tolkningar som begreppet ”demokrati”. Enighet råder visserligen om att ordet, som har grekiskt ursprung, betyder ”folkmakt” eller ”folkstyre”. Men åsikterna går vitt isär om hur det styrande folket skall definieras, och hur det skall utöva sin makt, konstaterar Sten Niklasson.