Kultur

Parallellt med den utveckling bort från kultursidornas traditionella ämnen som Svensk Tidskrifts undersökning visade på för storstadspressen, har det pågått en utarmning av de lokala och regionala kultursidorna. De må fortfarande ägna sig åt kultur, men de har en efter en abdikerat från sina roller som centrum för en lokal offentlighet. Resultatet är detsamma: Filterbubblor på nätet och parallella åsiktskorridorer där meningsmotståndare aldrig möts, skriver Lars Anders Johansson.

Av Hans von Corswant

Blod är en kroppsvätska som i årtusenden gett upphov till riter och myter. Det har ansetts vara ett farligt gift såväl som ett livgivande elixir, och i århundraden har läkekonstens män och kvinnor försökt bota allsköns sjuka genom att tappa, tillföra eller ändra sammansättningen på de liter som pumpas runt i våra kroppar. Sten Niklasson skriver om myter, missuppfattningar och vetenskapliga upptäckter.

Miljöpartiet söker desperat efter halmstrået som ska rädda det krisande partiet och lyfta dem från fyraprocentsspärren. Som alltid tror de att bästa sättet är att utmåla sig som motpolen till och svaret på Sverigedemokraterna. Men mycket av det de varnar för har de själva drivit, skriver Peter J Olsson.

Veckopoeten skaldar om matematik och vet(en)skap.

SAS reklamfilm kan inte tolkas som annat än ett politisk ställningstagande – några marknadsmässiga motiv är svåra att se. Frågan är om de förstår vad de tar ställning för, eller emot, skriver Martin Levanto.

När jag började skolan var Gunnar Sträng fortfarande finansminister i Sverige. Det var han inte länge till. Men han hade redan suttit i regeringen i 31 år då, varav 21 år som finansminister. Med hängslen, livrem och en säkerhetsnål över fickan med plånboken nedstoppad, symboliserade han omsorgen om pengar, skriver Patrik Strömer som läst Erik Åsbrinks biografi om Gunnar Sträng.

Veckopoeten skaldar om en värld bortom sant och falskt.

Av Hans von Corswant

AfDs uppgång och CDUs nedgång har en gemensam orsak: Angela Merkels förkastande av den kristdemokratiska konservatismen, skriver Karl-Peter Schwarz.