Print Friendly, PDF & Email

RBG – domare eller gud?

Av Mats Fält | 25 september 2020



Det finns väldigt mycket att säga om kriget om den amerikanska högsta domstolen. Ofta glöms grundläggande fakta i målet. Då haltar också den följande analysen och slutsatserna blir svagt förankrade i verkligheten, skriver Mats Fält.

Demokraterna gillar HD så länge den driver utvecklingen åt vänster. Republikanerna har under decennier gillat läget och strävat på, för att en dag kanske kunna vända trenden. Högern har fått se hur samhällsutvecklingen fått extra fart genom både sedvanliga domstolsbeslut och nyuppfunna rättigheter och principer. Det senare kallar vänstern en ”levande konstitution”. När även från början konservativa domare hoppar på tåget heter det att de ”växer med uppgiften”. Ett annat sätt att se på saken är att domstolen kortsluter demokratin när man på mycket lösa grunder själv skriver nya lagar.

Nu när det verkligen ser ut att kunna bli en vändning accepterar inte demokraterna längre spelreglerna. Nu ska systemet antingen rivas, domstolen fyllas på med fler ledamöter än de sedvanliga nio eller utnämningarna tydligen bara ske när det råder demokratisk majoritet i senaten. Det presidenten och majoriteten i senaten nu vill göra är helt i enlighet med konstitutionens bokstav – det grundar sig inte på något som domstolen hittat på – men det duger ändå inte när Trumps motståndare läser lagen. Till saken hör förstås att den politiska debatten i allmänhet mer eller mindre kortslutits sedan presidenten vann valet 2016. Trump gör en massa konstiga saker men fattar också ibland fullt rationella beslut – oppositionen och de flesta media avfärdar nästan allt och lägger ofta till att det hotar demokratin.

HD har blivit en oerhört mäktig institution eftersom man inte längre bara tolkar konstitutionen och lagarna utan ofta hanterar direkt politiska frågor. Gränsen har alltid varit svår att dra men inte minst sedan Wilsons tid som president i början av 1900-talet anser många att HDs roll som politisk lagstiftare är både positiv och rationell. Wilson såg konstitutionen som ett onödigt hinder för allt bra som den nya moderna staten borde göra. Dådkraften borde få fritt utlopp, utan begränsningar som några mossiga gentlemän skrivit ihop på 1700-talet. Högerns uppfattning att makten bör vara begränsad och att lagar borde beslutas av demokratiskt valda organ ansågs vara föråldrad och alltför tidskrävande.

National Reviews Kevin Williamson konstaterade nyligen att Ruth Bader Ginsburg inte riktigt förstod sin uppgift. Hon borde ha ställt upp i demokratiska val. Det är inte en domares uppgift att driva igenom sina idéer och skapa en ny, skön och rättvis värld. Till det har vi riksdagar, parlament och kongressen i USA. Om man accepterar RBGs syn på sitt uppdrag kan man inte gärna bli upprörd när de politiska motståndarna skulle ta sig samma rätt att lagstifta via högsta domstolen.

Många gånger ägnade sig RBG förvisso åt att granska och bedöma lagtexter men ofta gick hon mycket längre än så. Från rollen som domare till rollen som lagstiftare – utan att ha det demokratins mandat som det kräver.

De flesta på högersidan vill inte föra tillbaka USA till 1950-talet – med av demokraterna styrda segregerade sydstater och omfattande begränsningar av även andra minoriteters rättigheter. Målet är att överlåta demokratiska beslut till av folket valda organ och återupprätta respekten för det som faktiskt står i konstitutionen och landets lagar. Om lagarna ska ändras så är det ett uppdrag för senaten och representanthuset.

Kopplingen till dagens polarisering och ibland våldsamma motsättningar borde vara uppenbar. Så länge HDs domare behåller sin gudalika status blir varje tillsättning ett mindre inbördeskrig, där de mest kränkande anklagelser används för att piska upp opinionen. Om lagstiftningen istället verkligen sköttes av kongressen skulle valen avgöra vilka beslut som fattas. Om dessutom betydligt fler beslut, som till exempel aborträtten men även om andra saker, flyttades till delstaterna skulle de dels kunna avgöras demokratiskt, dels ge utrymme för olika regler i olika delar av landet. Det skulle minska behovet av nationella strider om frågor där kusterna och de som bor i ”fly-over-country” inte är överens.

Det centrala i kampen om vem som ska ersätta den mycket sympatiska operaälskaren Ruth Bader Ginsburg i högsta domstolen är alltså inte sakfrågorna och möjliga utfall i framtida omröstningar – det är synen på demokratin och dess roll i staten. Ska en domare vara en domare eller en gudalik figur som står över folkets avgöranden i val? Som så ofta visar det sig att den amerikanska högerliberala uppfattningen ligger mycket närmare vad som ses som sunt förnuft i Europa än vad man skulle kunna tro när man följer mediarapporteringen i vår världsdel. Det är inte bara de svenska socialdemokraterna som inte vill att vår egen högsta domstol regelbundet ska kunna köra över både riksdag och regering utan stöd i lagar eller författning. Den har många andra viktiga uppgifter.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019