I år är det 500 år sedan det moderna Sveriges edsvurna frihetskämpar fick sätta livet till för sina övertygelser i Stockholms blodbad: hellre dö förtalad som kättare, med lätt hjärta och fri hals, än tyst huka under tyrannin. Hur skördar vi i dag jorden som de vattnade ur sina strupar? Hur för vi i dag deras talan? frågar Ian Koehl.
Strax efter klockan 10 på förmiddagen den 10 mars 1914 steg en sobert klädd kvinna med ett skissblock i handen in i sal 17 på National Gallery i London. På framträdande plats i rummet stod ett staffli med en målning, skyddad av en glasskiva. Med stor beslutsamhet drog kvinnan fram en köttkniv ur ena ärmen, krossade glaset och attackerade tavlan med flera knivhugg. Sten Niklasson berättar Rokeby Venus dramatiska historia.
Det finns skäl att påminna om i hur hög grad den svenske författaren Johan Norberg är en intellektuell världskändis. Hans böcker har översatts till 25 språk och den nya boken kommer följaktligen ut på engelska samtidigt som den svenska översättningen, skriver Jonas Frycklund.
Det är nästan som ett självspelande piano. Gamla kommunister begravs, ackompanjerade av mer eller mindre uppskattande ord om att de aldrig gav upp sina ideal – alltså lojaliteten med ett system som krävt oräkneliga miljoner oskyldiga människors liv genom den moderna historien. Det gällde även många dödsrunor över Sven Wollter och Jan Myrdal, skriver Mats Fält.
Nu är det 50 år sedan Charles de Gaulle lämnade jordelivet. Kort tid efter att han lämnat posten som den franska republikens president tog historien slut för en av 1900-talets mest uppmärksammade politiska aktörer i hemmet i Colombey-les-deux-Églises. Han hann med mer än de flesta, skriver Mats Fält.
Den tyska självuppfattningen har, på gott och ont, formats av skogen som kulturmiljö. Drömmen den tyska skogen har djupa rötter, i vissa fall lika djupa som Europas historia, skriver Daniel Bergström.