Kultur

Den 19 mars 1981 skruvade fem tekniker loss en panel i en rymdfarkost vid NASAs anläggning i Cape Canaveral och kröp in i ett trångt utrymme just ovanför de väldiga raketmotorerna. Ett långt arbetspass hade just avslutats med en perfekt simulerad start, och de trötta men nöjda teknikerna skulle bara göra en sista kontroll. Efter ett par sekunder sjönk de ihop utan ett ljud. Efter en kort stund skickades räddningsmanskap in. Tre av de fem teknikerna kunde återupplivas, men två dog. Bakgrunden till denna olyckshändelse har sitt intresse.

I den mån Cecilia Stegö Chilò vid sin bortgång i februari 2025 var ihågkommen av svenska folket, var det sannolikt för sina elva dagar som kulturminister i Fredrik Reinfeldts alliansregering i oktober 2006. Detta hack i kurvan var emellertid ingen slutpunkt för Cecilia Stegö Chilòs livsgärning, som både före och efter den korta statsrådstiden gav ett omfattande bidrag till svenskt och europeiskt samhälls- och näringsliv.

När nu Bertil Ohlins gamla parti är på väg in i evigheten kan det finnas anledning att minnas det som varit. Ett bra sätt att närma sig ämnet är att plocka fram Per Ahlmarks memoarer ”Gör inga dumheter medan jag är död”. Här finns mycket av partiets historia, förutom en intressant skildring av huvudpersonens egen livsresa.

Många känner till Thilo Bode som mångårig global chef för Greenpeace och senare som grundare av foodwatch. Han har nu publicerat sin självbiografi Resist! I boken konstaterar han att han under sina första år var naiv och först senare insåg ”att utvecklingsbistånd i praktiken inte kan bidra till att övervinna fattigdom”.

Äldre läsare av denna text minns kanske att radioapparater förr utstötte ett illavarslande tjut när de sattes på och vacuumrören värmdes upp. Dessa rör, eller ”lampor” som de ofta kallades, var klumpiga, ömtåliga och benägna att överhettas. Men de behövdes hur som helst för att förstärka svaga elektroniska signaler och hindra elektroner att flöda baklänges i elektriska kretsar. Shockley anade att ”halvledare” vore en bättre lösning.

Oavsett vad sekulärt sinnade röster hävdar så är julen en högtid med religiösa rötter. Medan vi väntar på snön och handlar julklappar blir inte sällan religion föremål för debatt. Sverige må kanske inte vara särskilt religiöst men det går att säga annat om det stora landet i väst. Där spelar religion stor roll, även i maktens rum. Debatten om politikers religion visar hur det fungerar som en kulturell identitetsmarkör snarare än en privat övertygelse.

President Trumps besatthet vid att skriva in sig i den amerikanska historien tar sig alltmer sällsamma uttryck. Politico har i veckan berättat om hur det ser ut inne i Vita huset. Om man promenerar längs Vita husets kolonnad, precis intill Rosenträdgården, så har raden av porträtt av tidigare presidenter försetts med plaketter som beskriver deras presidenters prestationer.

Många undrar hur Donald Trump kunde bli president igen i USA. Det är osannolikt på så många olika sätt samtidigt. Förklaringarna är ungefär lika många. En av dem är den mest uppenbara – motkandidaten. Harris drev sin kampanj i Bidens skugga. Väljarna påmindes ständigt om Delawareklanens affärer och trassel med rättvisan.

Det auktoritära draget i amerikansk politik har åtminstone en av sina främsta företrädare i Donald J Trump. Men han är ingalunda så unik som man kan tro av mediebevakningen. Redan från första början brottades USA med frågan hur mycket makt som skulle koncentreras hos presidenten.

Behöver vi fler filmer om andra världskriget? Ibland dyker det faktiskt fortfarande upp verk som både tillför något nytt och kanske till och med ändrar vår syn på både historien och vår egen verklighet. ”Nürnberg” tillhör den kategorin.