Benny Carlson: Svenska ekonomer i konservativ-liberal parad

Hannes Gissurarson är professor emeritus i statsvetenskap vid Islands universitet med en klassisk och nyliberal profil, aktiv i Mont Pèlerin Society. Han har skrivit åtskilligt om nordiska liberala och konservativ-liberala tänkare och har nu kommit ut med en antologi på temat: Conservative-Liberal Thought in the Nordic Countries (New Direction 2026).

Antologin upptar arbeten av 16 nordiska tänkare under tusen år. Islänningen Snorre Sturlasson står för det äldsta bidraget (år 946) och den danske juridikprofessorn Poul Alfred Andersen för det yngsta (1945). Sju svenskar deltar i paraden: Thomas Simonsson (biskop), Olaus Petri, Anders Chydenius, Erik Gustaf Geijer, Gustav Cassel, Eli Heckscher och Nils Herlitz.

Gissurarson har skrivit en introduktion i sann tysk anda (kurze Einführung). Den består av 40 rikt illustrerade kapitel och fyller 267 av bokens 468 sidor. Dessa kapitel presenterar inte bara de 16 tänkarna utan ger historiska perspektiv på idéer och politik i deras samtider. Det är med andra ord ett digert arbete.

I svenskt språkbruk är termen liberalkonservativ vanligt förekommande. Gissurarson använder – man får förmoda medvetet – termen konservativ-liberal. Liberalkonservatism brukar definieras som konservatism modifierad av liberala värden, konservativ liberalism som liberalism modifierad av konservativa värden. Den förra ismen skulle i dagens Sverige närmast representeras av Moderaterna, den senare av Liberalerna. Vari den skillnaden numera består, när Liberalernas ledande ljushuvud vill kasta ankar till höger om Moderaterna, är inte lätt att förstå.

”Det finns ett litet hörn av världen, fredligt och välmående, med fria och nöjda invånare”. Med de orden öppnar Gissurarson sin långa inledning. Han beskriver de nordiska länderna som liberala demokratier, rättsstater med öppna och relativt fria ekonomier och med högre nivåer av tillit och social sammanhållning än de flesta andra länder i världen och fortsätter: ”Kanske är detta deras hemlighet: att den starka konservativ-liberala traditionen i de nordiska länderna förklarar större delen av deras framgång.” Så kan det möjligen vara även om det verkar tveksamt om man kan tala om liberalism före 1700-talet. Som alltid finns det andra som ser annorlunda på saken. Jag har just läst David Arts The Resilience of the Old Regime (Cambridge University Press 2026) och han betecknar 1800-talets Sverige som ett mycket reaktionärt land, ”Nordens Preussen”.

Gissurarson identifierar tre svenska modeller under de senaste århundradena: den liberala Chydenius-modellen från mitten av 1800-talet, den socialdemokratiska glansperioden 1970–90, med reservation för att den hade inletts långt tidigare, och den liberala välfärdsmodellen från 1900-talet och framåt. Reservationen bör understrykas eftersom det omtalade 44-åriga socialdemokratiska maktinnehavet gällde åren 1932–76. Det var just runt 1970 som (S)-modellen hamnade i svårigheter.

Jag avser inte att recensera Gissurarsons digra arbete. Det skulle kräva åtskilligt med tid och textutrymme och dessutom ligger äldre nordisk idéhistoria mestadels bortom min intressehorisont. Jag nöjer mig med en kort promenad på mammas gata där de båda 1900-talsekonomerna Cassel och Heckscher möter läsaren. Heckscher har som bekant en för Svensk Tidskrift särskild betydelse som tidskriftens grundare och redaktör under dess tidiga år.

Gissurarson har valt ut engelskspråkiga bidrag från de båda: Cassels Richard Cobden Lecture ”From Protectionism through Planned Economy to Dictatorship” och Heckschers artikel ”Planned Economy Past and Present” i Svenska Handelsbankens månadsskrift Index, båda från maj 1934. Cassel använder protektionism och Heckscher skrån, merkantilism och monopol som inkörsport till kritiken av plantänkandet.

De bådas inlägg i 1930-talets debatt, som jag själv haft anledning att ägna mig åt i Swedish Economists in the 1930s Debate on Economic Planning (Palgrave Macmillan 2018), föregriper i mycket argumenten i Friedrich Hayeks Vägen till träldom (1944). Det handlar om att marknadsekonomin inte är anarkisk, att ingen planerare kan hantera så mycket information eller agera så snabbt som ”den osynliga handen” (prismekanismen), att statlig byråkrati riskerar att bli ”en broms på hjulet”, att centralplanerare prioriterar producent- före konsumentintressen, att de inte kan tolerera arbetares yrkesval eller konsumenters produktval, att ett ingripande leder till ett annat i en kumulativ process (Cassels ”skruv utan ände”), att nationell planering förvandlar ekonomiska transaktioner till politiska handlingar, att planekonomi i slutänden leder till diktatur.

Det är belagt av Hayek själv att han påverkats av Cassel. När Hayek i januari 1946 talade om ”The Political Consequences of Planning” i Nationalekonomiska Föreningen gav han, noterar Gissurarson (föredraget är av någon anledning inte tryckt i föreningens förhandlingar), en eloge till Cassel för Cobden-föreläsningen. I DN:s referat från mötet (1946-01-10) heter det att Hayek ”inledde med några ord av vördnad och uppskattning åt professor Gustav Cassel, som i en föreläsning i England redan för tolv år sedan varit inne på de tankegångar som Nationalekonomiska föreningens gäst för aftonen sedermera utvecklat i tal och skrift”. Hayek försökte också ivrigt få Heckscher ombord när han sjösatte Mont Pèlerin-sällskapet, vilket betyder att han var väl medveten om Heckschers skriverier.

Cassel och Heckscher presenteras av Gissurarson i var sitt kapitel, nätta (ca tio sidor vardera) och läsvärda översikter. Kapitlet om Cassel handlar till stor del om hans syn på den stora depressionens orsaker och botemedel och förklarar att: ”Modern forskning stödjer Cassels huvudsakliga invändning mot keynesianismen: att Keynes General Theory inte alls var allmän, utan snarare handlade om ett särskilt fall, den svåra arbetslösheten i Storbritannien.” Man kan tillägga att Heckscher hade samma syn på keynesianismen.

Cassel kallade i sin föreläsning 1934 det som Trump i dag håller på med för primitiv merkantilism. Ett citat (min översättning) kan vara befogat:

Ett märkligt drag i den sentida protektionismen är renässansen för den gamla idén att vi inte ska köpa mer från något främmande land än vad det landet köper från oss, vilket betyder att vår handelsbalans ska vara i jämvikt gentemot varje enskilt land. Förverkligandet av ett sådant program skulle tveklöst reducera världshandeln till en bråkdel av vad den kunde ha varit under fria förhållanden, med oöverskådlig skada för hela mänsklighetens välbefinnande. Hela idén är ren, primitiv merkantilism från, säg, 1500-talet.

Delar av Cassels föreläsning återgavs ett årtionde senare i New York Times och betecknades då som profetiska i ljuset av vad som fram till dess hade hänt.

Gissurarsons kapitel om Heckscher handlar mycket om dennes förhållande till Hayek. Frågan om Heckscher gick med i Mont Pèlerin Society eller inte har varit omstridd. Han var inte med på något möte och avsvor sig medlemskap några år efter sällskapets tillkomst. Gissurarson hävdar i vart fall att Heckscher gick med på att registreras som en av grundarna av sällskapet. I kapitlet spelar Herbert Tingsten, Heckschers partner i 1940-talets planhushållningsdebatt och medlem i Mont Pèlerin, en framträdande roll.

Heckschers varning för att storskalighet och teknisk utveckling i statens händer kan skapa ett Frankensteins monster känns i våra dagar högaktuell med tanke på utvecklingen av artificiell intelligens som förstås också blir farlig i privata händer. I länder som Kina och USA kontrolleras för övrigt staten och kapitalet för närvarande i betydande utsträckning av samma händer. I Kina kontrollerar staten kapitalet (statskapitalism), i USA är förhållandet det omvända (plutokrati).

Argumenten från förespråkare och motståndare i 1930- och 40-talens planhushållningsdebatter är i det närmaste tidlösa och tål att tänka på inför anblicken vår tids stora ekonomiskpolitiska experiment, det ena långsiktigt och metodiskt, det andra kortsiktigt och nyckfullt: den kinesiska larvfoten och den amerikanska fågelskrämman.

Benny Carlson är professor emeritus i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.