Sverige behöver en ny säkerhetsstrategi
Sverige behöver ett nytt sätt att analysera säkerhetshot, utforma politiska beslut och rusta försvaret av vår demokrati. Därför bör vi inrätta ett säkerhetspolitiskt råd, skriver Yoav Bartal.
Sverige behöver ett nytt sätt att analysera säkerhetshot, utforma politiska beslut och rusta försvaret av vår demokrati. Därför bör vi inrätta ett säkerhetspolitiskt råd, skriver Yoav Bartal.
Det är oförklarligt och oförståeligt att regeringen vill ta bort anslagen till de vetenskapliga instituten i Rom, Aten och Istanbul. Carl J. Erixon skriver om ett förakt för vår historia.
Vad kan utläsas ur regeringsförklaringen och regeringens utrikespolitik hittills? Bortsett från att man vill erkänna Palestina. Att Sverige inte ska gå med i Nato och att säkerheten i närområdet nedprioriteras framgår åtminstone, skriver Mats Johansson.
I Lärare utan frihet visar Johan Wennström hur ökad detaljstyrning har berövat lärarna på deras självständighet och pliktkänsla. Jonatan Lönnqvist läser ett inlägg i skoldebatten.
Partiledaren som klev in i kylan är inte i första hand en bok om Håkan Juholt. Snarare är det en berättelse om Suhonens spruckna drömmar och förhoppningar, skriver Pär Henriksson.
Regeringsformens portalparagraf om att ”all offentlig makt utgår från folket” ger en fingervisning om att något är fel i den svenska modellen. Den bör istället utgå ifrån individens rättigheter och friheter, skriver Björn Hasselgren.
Det är inte bara den nya regeringens vallöften som saknar finansiering. De två krigen i Irak och Syrien respektive Ukraina kommer också att bli dyra. Och långvariga. Stefan Olsson, skriver om hur utrikespolitiken ställer krav på statskassan.
I Cigaretten efteråt liknar Horace Engdahl staten och politiken vid en gyttja som tränger in i varje spricka av privatlivet. Frågan är vad åtta års borgerliga regeringar har gjort för att skapa utrymmen som är fredade från politisk makt?
Under onsdagen rev polisen paraplyrevolutionens de tre veckor långa barrikaderna på Causeway Bay i Hongkong. En ny generation av hongkongeser har insett sin makt, och kanske har även en tanke växt fram om egen suveränitet i framtiden, skriver Diana Van.