Det som gjorde Sverige så framgångsrikt under den senare delen av 1800-talet var en liberalism som behandlade folk som vuxna människor, kapabla att fatta egna beslut, skriver Deirdre Nansen McCloskey och Alberto Mingardi.
Ibland retar man sig på hur företeelser i historien framställs. Speciellt när det som diskuteras har kopplingar till aktuella diskussioner om allvarliga saker. Inte sällan handlar det om religion, ett ämne som vi svenskar ofta har svårt att hantera, skriver Mats Fält.
I veckan presenterades en deklaration med fem punkter från de organisationer, däribland Svensk Tidskrift, som tillsammans arrangerar Free Market Road Show. Sammanlagt 27 organisationer har ställt sig bakom deklarationen för ett friare och därmed mer dynamiskt och konkurrenskraftigt Europa, skriver Anders Ydstedt.
”Men med den sämsta vilja i världen kan man inte kalla Jan Myrdal för en skumraskfigur. Han är utan minsta tvekan en ärlig själ. Han är raka motsatsen till den myglare han så träffande och underhållande skildrat i en TV-film. Man kan kalla honom naiv, men aldrig falsk. Han talar, skriver och handlar helt visst i bästa välmening.”
Årets presidentval är inte en kamp mellan två kandidater utan ett referendum, en folkomröstning, om Donald Trump. Skall han få fyra år till i Vita huset eller skall han kastas ut, skriver Örjan Hultåker.
Det tillhör inte vanligheterna att regeringspartier skriver motioner i riksdagen. Motionen ”En öppen, obligatorisk och avgiftsfri förskola” som signerats av mer än en tiondel av den socialdemokratiska riksdagsgruppen, anförda av Anna Wallentheim, får därför förstås som en testballong, skriver Per Ewert.
De förslag som Björn Åstrand och Lars Stjernkvist lägger fram i utredningarna ”Likvärdigheten i skolan” och ”Dimensioneringen av gymnasieskolan” skulle leda till ett oövervägt organisatoriskt experiment för svensk skola. De båda utredningarna missar målet och underskattar med råge skolans villkor och komplexitet, skriver representanter för tre friskolor.
Samtidigt är det inte konstigt att de som reagerade mot lärarens modiga agerande trodde sig kunna göra det, utan att mötas av några allvarligare protester. Det är väldigt få som idag vågar visa karikatyrer som riktas mot islam i Europa. Senaste gången ”Charlie Hebdo” publicerade sina numera världsberömda bilder var det ingen annan tidning som vågade göra detsamma. Detta trots att det var en uppenbar och tydlig markering av demokratins och tryck- och yttrandefrihetens betydelse, skriver Mats Fält.
