Den borgerliga regeringen har befunnit sig i ett reaktivt läge det senaste halvåret. Men den krassa verkligheten tyder på att Tidöpartierna har slagläge. Val vinns på hemmaplan. Klassiska högerfrågor som ekonomi och säkerhet trumfar tillfälligt brus i kvällstidningarna. Var finns nerven i Magdalena Anderssons (S) plan?
I USA kallas det ”cancel culture” – här hemma har man talat om utfrysningskultur eller deplattformering. Men nu har den amerikanska debatten svängt på ett intressant sätt. Tidigare var det vänstern som hade makten över utfrysningskulturen. Idag är det högern som tagit kontrollen.
Idag står delstaten för mycket som strider mot revolutionens budskap om frihet och självständiga medborgare. På registreringsskyltarna står det visserligen ”The Spirit of America” men det skulle de flesta landsmän numera inte hålla med om. Massachusetts politik ligger numera långt från grundlagsfädernas ideal.
Historiskt sett ansågs avund vara en av de sju dödssynderna. Idag måste avund maskeras för att accepteras, helst omformuleras som en dygd: ”Det handlar inte om avund, det handlar om social rättvisa.”
Alla partier i och utanför regeringen synes vara överens om att ekonomin behöver stimuleras för att öka tillväxten och minska arbetslösheten, den privata konsumtionen behöver öka. Det tycks också finnas en enighet om att familjer och individer behöver ha mer pengar i plånboken (läs på kontokortet) för att upprätthålla sin levnadsstandard efter att ha drabbats av prishöjningar och inflation. Men skall hushållens ekonomin förbättras genom höjda bidrag eller genom sänkta skatter?
Den sänkta reduktionsplikten har besparat svenskarna över 140 miljarder kronor. Det är en av regeringens mest lyckade reformer – och det borde lyftas fram mer.
De som jobba i friskolor trivs helt enkelt bättre, bland annat på grund av att ledarskapet i dessa skolor är bättre. Mot bakgrund av att en stor majoritet av de som jobbar i friskolor är anställda hos just friskolor som är aktiebolag är detta resultat mycket intressant och stämmer illa med Lärarfackets påstående om ”marknadsskolans” negativa konsekvenser.
Är det detta liberala väljare längtar efter? En borgerlig regering som blir en kampregering inte mot kriminalitet och illegal invandring utan mot valfrihet och företagande i välfärden?
I dagarna stundar den årliga kräftskivan på Harpsund. Nu ska konturerna till statsbudgeten spikas av Tidöpartierna. Framtidstro, skit under naglarna och jävlar anamma är vägen framåt. Låt det avspeglas i tydliga skattelättnader för hårt arbetande familjer och företagsamma människor. Plånboksfrågor avgör nästa val.
Privata aktörer driver utveckling. Mångfald driver konkurrens. Marknadsekonomin levererar välstånd. Det är nu hög tid för alla som värnar den fria företagsamheten att anlägga moteld. Inte bara för att vi annars kommer få mindre vård och omsorg för våra skattepengar, utan också därför att alla de falska påståendena om vinster i välfärden smittar av sig.