Olle Edborg: Kom trött till jobbet för dessa val

Nästa vecka går USA till val. En ny kongress, en tredjedel av senaten och hälften av alla guvernörer ska väljas. Som det alltid är i amerikansk politik finns det mycket att hålla reda på. Några av dessa val är mer intressanta än andra och kan komma att ha stor påverkan på den amerikanska politiken framöver. Dessa tycker jag helt klart att du ska sätta jobb och plugg åt sidan för.

Peltola mot Sullivan

Alaska blir ofta en lite bortglömd del av USA. Delstaten är till ytan den största och har traditionellt inte varit särskilt aktuell i amerikansk politik, bortsett från de stora mineraltillgångarna som finns där. I presidentvalen har man inte röstat på någon annan än Republikanerna sedan 1964. De stora politiska frågorna i delstaten skiljer sig mycket från dem i övriga landet. I synnerhet är gruvdriften och fiskenäringen viktiga. Republikanerna har länge haft ett övertag i dessa frågor, vilket också har avspeglats i valresultaten.

Den demokratiska kandidaten Mary Peltola har lyckats göra årets val till en omröstning om Trumps effekter på ekonomin. Peltola har bland annat gått fram med förslag om att sänka skatten. Denna mer realpolitiska hållning verkar ha varit framgångsrik. I kombination med detta har den republikanske senatorn Dan Sullivan svårt att nå ut. Alaskas valsystem är relevant här. Det finns ytterligare en kandidat vid namn Sullivan som ställer upp som partilös kandidat. Eftersom väljarna rangordnar kandidaterna kan detta få negativa effekter för Republikanerna. I veckan kunde New York Times avslöja att det verkar finnas kopplingar mellan Peltolas kampanj och den “andra” Sullivan vilket lett till stor medial uppmärksamhet och kan också komma att påverka valet.

Skulle USA till ytan största delstat rösta på Demokraterna skulle man bryta ytterligare en naturlag i amerikansk politik. Alaska har för få elektorsröster för att vara en helt avgörande faktor i ett presidentval, men jag tror att ingen republikan vill behöva åka fram och tillbaka till Alaska för att behålla det man annars betraktat som en säker delstat.

Första demokraten i Texas sen 88?

Det i särklass mest uppmärksammade valet i år är senatsvalet i Texas. Vanligtvis brukar Texas inte få särskilt mycket uppmärksamhet i mellanårsvalen. Detta beror på att valen i hög grad brukar vara en formalitet. Att Republikanerna vinner i Texas har mer eller mindre varit en naturlag under de senaste decennierna. Senaste gången Demokraterna vann en senatsplats i delstaten var 1988, och man har inte lyckats vinna delstaten i ett presidentval sedan 1976, då Jimmy Carter besegrade Gerald Ford.

I år står senatorn Ken Paxton mot James Talarico. Den sistnämnde är en mycket intressant politiker. I sin retorik och politiska paketering använder han flera grepp som vanligtvis inte förknippas med Demokraterna. I enlighet med sin bakgrund som teolog talar han ofta om religion och använder ett religiöst språk, vilket verkar gå hem. Han har också en tydlig Texasprofil och målar i sin kampanj upp Paxton som en korrupt byråkrat från Washington D.C. Detta verkar gå hem, och om inte annat kan vi få det jämnaste senatsvalet i Texas på mycket länge. Eftersom migration inte längre står lika högt upp på agendan för Texasborna blir i stället levnadskostnader, datacenter och andra frågor mer betydelsefulla.

Skulle det gå vägen för Talarico behöver Republikanerna fundera på hur de ska kunna säkerställa att detta enbart är en tillfällighet. Annars kan det bli betydligt svårare att vinna presidentval i framtiden.

Slaget om Michigan

Michigan har kommit att bli en mycket strategiskt viktig delstat för de politiska partierna. De tre senaste vinnarna i presidentvalen har alla vunnit delstaten. Men likt de andra valen skiljer det sig åt när man tittar på lokala frågor som får större betydelse. Bilindustrins forna glansdagar och konsekvenserna av dess tillbakagång präglar fortfarande delstaten. Trump och Republikanerna har länge varit framgångsrika med argument om exempelvis tullar och nya handelsavtal. Situationen är dock inte särskilt annorlunda sedan Trump vann 2016, och mantrat tappar därmed effekt. 2024 hade Harris problem med att framför allt förhålla sig till den arabiska minoritet som bor i delstaten, särskilt i frågan om Israels konflikt med Hamas.

Tidigare i år blev det klart att Abdul El-Sayed ställer upp för Demokraterna efter att ha vunnit ett mycket jämnt primärval. El-Sayed tillhör Demokraternas vänsterfalang, har en bakgrund som läkare och kallar sig själv progressiv. Hittills har det gått bra för honom. Vissa kallar honom för en ny Obama, medan andra menar att han kommer att ge Republikanerna en enkel match. Mot honom står Mike Rogers, kongressledamot och tydligt lojal mot Donald Trump. Trots att Michigan har sviktat i presidentvalen skulle Rogers kunna bli den första republikanska senatorn från delstaten på decennier. Valet i Michigan är intressant eftersom båda kandidaterna tycks ha politiska profiler som genererar rätt låga odds. El-Sayed är inte någon självklar framtida presidentkandidat. Men skulle han vinna skulle det ge ytterligare medvind åt Demokraternas vänsterfalang.

Ossoff och Georgia

Delstaten har länge varit en plats där både Republikanerna och Demokraterna haft momentum. 2020 vann Joe Biden en mycket knapp seger. 2024 gick Georgias elektorsröster i stället till Donald Trump, som vann med en tydlig marginal på över 100 000 röster mot Kamala Harris. Trots detta tycks Demokraternas kandidat, Jon Ossoff, ha ett fördelaktigt utgångsläge gentemot Mike Collins från Republikanerna. I flera mätningar leder Ossoff med tio procentenheter. Trots diverse förbehåll ligger detta tydligt utanför den statistiska felmarginalen, och trenden är därmed tydlig.

Ossoff har lyckats med något som få andra demokrater varit framgångsrika i: han har hållit sig mer mittenorienterad. Ossoff talar inte om skatter på miljardärer och hur stora problem kapitalismen har skapat. Ossoff har en historiesyn som präglas av optimism, visioner och framtidstro. I det hänseendet är Jon Ossoff på väg att bli lite av en ny JFK. Han har sagt att han inte vill bli president. Det sa dock både Clinton och Obama innan de senare blev presidenter. Vad som händer i Georgia och med Jon Ossoff är därmed högst intressant för både Demokraterna och USA framöver.

De befogenheter Donald Trump haft i sin politiska verktygslåda kan nu komma att förändras. Trenden är svår att undgå: Demokraterna kan mycket väl ta kontroll över både ett och två hus efter valen på tisdag.

Olle Edborg är student i Religionsvetenskap och redaktionsmedlem hos Svensk Tidskrift. Han är nyss hemkommen från en reportageresa i USA.