Om nivån på staters förhållanden till andra stater
Nyligen blev den kinesiske journalisten Zhang Zhan dömd till fyra års fängelse. Hon är en av de journalister som gett den mest trovärdiga rapporteringen om Corona-utbrottet i Wuhan. De kinesiska myndigheterna har delvis lyckats mörka de verkliga förhållandena, men Zhang Zahn har lyft fram fakta, som avsevärt ändrar denna bild.
Vilket var då hennes brott? Hon är nu dömd till fyra års fängelse därför att hon ”skapat gräl och orsakat problem”. Totalitära stater skapar gärna lagar med sådana gummiparagrafer, som ger möjlighet att fälla vem som helst för vad som helst. Det skall för medborgarna/undersåtarna inte vara möjlighet att förutse vad myndigheterna kan behandla som brott. Det ligger i den totalitära statens själva idé. Den skall vara total. Det skall inte finnas några spärrar för maktutövningen, inte ens i de egna lagarna.
Angår Zhang Zahn oss? Eller, för att ta ett närmare exempel, angår Aleksej Navalny oss? Han förgiftades av den ryska säkerhetstjänsten. De ryska läkarna förnekade att han var förgiftad, När förgiftningen konstaterats på ett tyskt sjukhus, hotades han med fängelse om han återvände till Ryssland. Vilket han också dömdes till. Har vi med det att göra?
Vi kan få ett svar genom Jaan Kross roman Professor Martens avresa (1984, sv. övers. 1986). Boken skrevs när Sovjetunionen var i sin fulla kraft. Mycket få kunde förutse dess sammanbrott. Estland – Jaan Kross hemland – var ockuperat. Boken utspelar sig i två plan, under Napoleons diktatur i Tyskland och under tsarväldet i Ryssland. Huvudperson i det andra avsnittet är ryska utrikesrådet, professor Friedrich Fromhold von Martens (1845-1909), en anförvant till den finländske författaren och radiochefen Paul von Martens. Friedrich von Martens är mest känd som folkrättsexpert; det är han som har formulerat Martens klausul. Den innebär att fall som inte täcks av den kodifierade folkrätten skall bedömas efter andan i denna.
Men Jaan Kross låter von Martens formulera en än mer explosiv sats: ”Nivån på staters förhållanden till andra stater kan bedömas efter efter den nivå som staternas förhållanden till sina egna medborgare har.” När den kinesiska staten dömer Zhang Zhan till fyra års fängelse för att hon talat sanning, då säger detta något om hur Kina kommer att uppträda mot andra stater. Det säger oss att vi inte kan vänta oss respekt för sanningen i denna relation. Vi kan däremot vänta oss en konsekvent vilja att dölja fakta och att förvränga fakta, som är besvärande för den totalitära staten. Detta gäller inte bara de diplomatiska kontakterna, det gäller över hela fältet, också de fakta som utländska journalister i Kina får tillgång till.
På motsvarande sätt säger oss Aleksej Navalnys öde, att Rysslands nuvarande ledning är i stånd till vilka handlingar som helst i förhållande till andra stater. Därvid är den uppenbara lögnen ett medel som ständigt kommer att användas, på alla plan och i alla sammanhang.
Hur kunde Jaan Kross låta Friedrich von Martens formulera en sådan sats i sovjetsamhället? Svaret är att Jaan Kross var en mästare på att skriva mellan raderna. Det han lät von Martens säga, blev ju sagt under tsarregimen, och den var ju något dåligt, det hade censorerna klart för sig. Allt dåligt som skrevs om tsarernas Ryssland var till fördel för bolsjevismen. Men de anade inte att det som von Martens fick formulera kastar ett avslöjande ljus över varje regim. Eller kanske anade de? Också i en diktatur finns det människor, som tänker. Därför är diktaturens grund så bräcklig.
Christian Braw är präst, teolog och författare