Kultur

Av Hans von Corswant

I Svenska Dagbladet (19/11) skriver författaren Måns Wadensjö klarsynt och självutlämnande om litteraturens kris. Enligt Wadensjö har litteraturen vänt sig inåt. Så kallade seriösa författare, som han själv inte utan skäl gör anspråk på att vara, nöjer sig med att skriva för andra i kulturvärldens ekokammare. Wadensjö uppskattar att hans mest uppburna roman köpts av fler bibliotek än av privatpersoner. ”Inte ens jag själv vill läsa böcker som mina” blir det samlade, bistra omdömet. Ord och inga visor, sannerligen, skriver Daniel Bergström.

Ett problem med en påläst och uttalat socialliberal skribent är den tydliga övertygelsen om att personen har läst J.S. Mill och sedan resonerat sig fram till vad som är den optimala storleken för välfärdsstaten. Det blir – trots den ödmjuka ingången – aldrig riktigt spänstigt och till slut också ganska fantasilöst. Samtidigt har Westerberg en position som den som vill kunna förändra och förbättra välfärden måste kunna utmana, skriver Patrik Strömer.

Den viktigaste slutsatsen efter läsningen är att Hitler redan efter det första höstens strider blev beroende av sina hjälptrupper. När Operation Barbarossa inleddes räknade många tyskar med en snabb seger och intresset för mer omfattande stöd från andra länder var begränsat. Detsamma gällde intresset för att ta vara på sympatierna från de stora folkgrupper som inte kände någon lojalitet med den kommunistiska diktaturen i Moskva. Istället gjorde den tyska armén ofta sitt bästa för att få inte bara judarna att förstå att Tyskland bara såg till sina egna intressen, skriver Mats Fält.

I år är det 500 år sedan det moderna Sveriges edsvurna frihetskämpar fick sätta livet till för sina övertygelser i Stockholms blodbad: hellre dö förtalad som kättare, med lätt hjärta och fri hals, än tyst huka under tyrannin. Hur skördar vi i dag jorden som de vattnade ur sina strupar? Hur för vi i dag deras talan? frågar Ian Koehl.

Veckopoeten skaldar om hopp i de mörkaste av dagar.

Av Hans von Corswant

Strax efter klockan 10 på förmiddagen den 10 mars 1914 steg en sobert klädd kvinna med ett skissblock i handen in i sal 17 på National Gallery i London. På framträdande plats i rummet stod ett staffli med en målning, skyddad av en glasskiva. Med stor beslutsamhet drog kvinnan fram en köttkniv ur ena ärmen, krossade glaset och attackerade tavlan med flera knivhugg. Sten Niklasson berättar Rokeby Venus dramatiska historia.

Det finns skäl att påminna om i hur hög grad den svenske författaren Johan Norberg är en intellektuell världskändis. Hans böcker har översatts till 25 språk och den nya boken kommer följaktligen ut på engelska samtidigt som den svenska översättningen, skriver Jonas Frycklund.

Det är nästan som ett självspelande piano. Gamla kommunister begravs, ackompanjerade av mer eller mindre uppskattande ord om att de aldrig gav upp sina ideal – alltså lojaliteten med ett system som krävt oräkneliga miljoner oskyldiga människors liv genom den moderna historien. Det gällde även många dödsrunor över Sven Wollter och Jan Myrdal, skriver Mats Fält.