Christian Braw: Kultur och nöje
1990-talets finansiella kris drabbade även tidningsbranschen. De överbefolkade redaktionerna var en tung ekonomisk börda, och när annonsintäkterna minskade såg man sig om efter besparingar. Blicken föll på kulturen.
1990-talets finansiella kris drabbade även tidningsbranschen. De överbefolkade redaktionerna var en tung ekonomisk börda, och när annonsintäkterna minskade såg man sig om efter besparingar. Blicken föll på kulturen.
För många människor ter sig livet efter sextio som en allt brantare sluttning, kantad med krämpor, sviktande energi och få riktigt meningsfulla aktiviteter. Desto mer uppmuntrande är det att ett flertal åldrande kvinnor är goda exempel på motsatsen.
Principen om armlängds avstånd är en haltande nödlösning för ett kulturliv som till alltför stor del är beroende av just offentlig finansiering. Det är på sikt långt viktigare att svenskt kulturliv har många olika finansieringskällor av skiftande karaktärer än att dessa var för sig mäter ärmlängder.
Ibland är Sverige ett extremt land. Inte unikt eller avskräckande men ändå väldigt trångt och inskränkt. Som när en av Centerpartiets tre partiledarkandidater vågar antyda, att han kanske trots allt delar sin kyrkas mer traditionella inställning till samkönade äktenskap och prideparader. Religion, åtminstone kristendom, är ingen kioskvältare i Sverige.
Den irländske politikern och skriftställaren Edmund Burke (1729–1797) har i ungefär 100 års tid internationellt betraktats som konservatismens lärofader. När Sverige nu har fått sin första liberalkonservativt lutande regering på 90 år – sedan Arvid Lindman avgick som statsminister 1932 – har den borgerliga tankesmedjan Timbro tagit tillfället att ge ut Burkes monumentalverk Reflektioner om franska revolutionen i svensk översättning.
Det är annorlunda i landet där tunnelbanan aldrig kommer, kollektivtrafiken är gles och naturen inte är ett utflyktsmål utan något man har inpå knuten. Landet där bilen och den frihet den ger är en självklarhet och jakt och fiske en naturlig del av livet för väldigt många. I landet vars invånare ibland knappt känner igen sig i debatten som förs i riksmedia.
Det var jul år 1939. Den 30 november hade Sovjetunionen angripit Finland. Sedan dess hade trupptågen rullat från södra Sverige upp mot finska gränsen. De var fyllda av korttidsutbildade unga män, som aldrig åkt skidor och inte hade en aning om hur man klarar sig i trettio graders kyla. 1930-talets vintrar hade varit milda, och värnpliktiga utbildades endast under sommarhalvåret – allt enligt 1925 års försvarsbeslut. Det skulle ju aldrig mer bli krig, det var så riksdagsmännen tänkte.
Juletiden som en barmhärtighetens tid är en gammal sed, men kanske har den som starkast levt kvar just i norra Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Det är också runt jul som Skatteverket skickar ut slutskattebeskedet för företag – ofta med restskatt som följd.