Mats Fält: I Mannerheims stad

Vissa städer är ovanligt präglade av sin historia. Helsingfors är ett sådant exempel. Här påminns man ständigt om landets dramatiska bakgrund och dess försök att lösa sina säkerhetspolitiska problem.

På väg in till hamnen ligger Sveaborg, den imponerande fästning som inte alls fungerade som det var tänkt 1808. När armén retirerade mot Sverige för att samla kraft inför motanfallet kapitulerade Cronstedt och överlämnade ”Nordens Gibraltar” med stora förråd och många fartyg till ryssarna. Om det var mutor, ett psykologiskt sammanbrott eller ologisk placering av de svenska bastionerna som var anledningen till katastrofen diskuteras fortfarande.

Väl i land möter den ortodoxa Uspenskijkatedralen med minnesplaketter över olika kejserliga besök. Ryska kejsarstatyer finns bland annat på Senatstorget. De påminner om det faktum att Finlands tid som ryskt storfurstendöme delvis var framgångsrik, kontakterna med kejsardömet bidrog till den ekonomiska utvecklingen. Det var främst mot slutet som förtrycket blev hårdare och en aktiv förryskningspolitik tog vid.

På väg mot Mannerheims hem – numera ett fint muséum – passerar vi Fabriksgatan. Här ligger den enorma ryska ambassaden. Det var en viktig i adress i det kuvade Finland som efter andra världskriget tvingades anpassa sig efter Sovjetunionens åsikter och önskemål. Alla visste vad som gällde men nästan alla spelade med i det falskspel där Moskva beskrevs som en vän och bilden av verkligheten i det kommunistiska grannlandet inte fick komma fram, varken i media eller i den allmänna debatten. Den utmärkta finländska TV-serien ”Finland under Kalla kriget”, nyligen visad på SVT, skildrar på ett närmast pinsamt självkritiskt sätt hur lögner och självcensur präglade åren av påtvingat samarbete med den stora diktaturen i öster.

Mannerheimmuséet ger en fascinerande bild av marskalkens karriär från tiden som gardesofficer i Sankt Petersburg till presidentposten i den unga republiken. Hans värld var till en början imperiet. Efter dess fall ville han bryta med Tyskland och söka sig närmare London och Paris. Båda alternativen var tänkta som lösningar på problemet med den hotande grannen i öster. Marskalken var helt emot valet av Karl av Hessen som finländsk kung. Ett val som omintetgjordes av Tysklands nederlag i första världskriget i november 1918. Ett annat alternativ som diskuterats var en prins från Danmark. Den kandidaten dog dock en tid efter att frågan blivit avgjord. Det verkar inte vara särskilt hälsosamt att som dansk prins kandidera till kung i grannländerna. Även 1810 gick det illa i Sverige – dock bättre i Norge 1905.

En av Mannerheims anfäder var med i den finländska sammansvärjningen mot Gustaf IIIs krig mot Ryssland i slutet av 1700-talet. Han dömdes till döden men överlevde och blev senare president i storfurstendömets senat, i praktiken statsminister. Han nådde sitt mål – en relativt trygg hamn som skyddade Finland från att ständigt bli krigsskådeplats mellan ett allt starkare Ryssland och ett ständigt svagare Sverige. För Sverige var riksdagen i Borgå där Ryssland tog över en tragedi. Så ser de flesta inte på saken i Finland.

En annan släkting till Mannerheim var förstås engagerad i byggandet av Sveaborg, projektet som trots enorma kostnader inte lyckades fylla sin uppgift. En misslyckad Maginotlinje till havs som idag är ett centrum för konst och kultur.

På vägen tillbaka till färjan passeras tullkontrollen. Visserligen kontrolleras min väska men det mesta är sig likt, trots inträdet i NATO – den lösning som till slut gett trygghet till landet. Bundeswehr har inte flyttat in i Wehrmachts gamla kaserner från andra världskriget. Inga vakter från marinkåren frågar ut de resande om eventuella band till tvivelaktiga extremistorganisationer.

Däremot känns det som om den lilla modiga nationen äntligen landat i det europeiska sammanhang där det egentligen alltid hört hemma.

Ibland sägs det att Balkan rymmer mer historia än länderna har förmåga att hantera. I Finland är det tvärtom. Här har man trots all dramatik och alla utmaningar lyckats använda erfarenheterna för att kunna fatta kloka beslut om sin framtid. Marskalken hade nog varit nöjd med resultatet.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun