Peter J Olsson: Martin Lönnebo död — en motkraft mot kräftgången

Förre biskopen i Linköping Martin Lönnebo avled i veckan 93 år gammal. Han är känd och uppskattad av många som en av Svenska kyrkans mest tydliga företrädare under det sena 1900-talet. Hans starka andlighet väckte respekt samtidigt som han fick mycket gjort. Att kanske mer behövt göras är inte hans fel utan andras.

Som många av kyrkans framträdande personer kom han lite från utkanten, har föddes i västerbottniska Storkågeträsk 1930 och vigdes först för tjänst som präst inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen yttre mission, men kom sedan att verka inom kyrkans huvudfåra.

Det är lite av en paradox att Lönnebo som kommen ur en mer lågkyrklig tradition där det talade och skrivna förmedlade budskapet är huvudsaken i sin gärning kom att stå för reformer som byggde på mystik, symboler och handlingar som stöd för de troende. Han var övertygad om att man kunde nå fram:

– Svenskarna är ett religiöst folk när det kommer till handlingens språk. De vet bara inte om det själva, sade han i en intervju i Kyrkans tidning.

Det andliga är det viktiga, men det behövs materiella hjälpmedel, man behöver göra saker och skaffa sig vanor.

Om hur man ska nå dit handlar till exempel hans mest kända innovationer: de runda ljusbärarna som nu finns och också används i så många kyrkor och Frälsarkransen — hans moderna radband. Men det räcker inte med det, han menade att tron i dagens splittrade tid behövde mer starka stödjepunkter, ikoner och tidebön och retreater är exempel på detta. Kanske påverkades han av sitt medlemskap i frimurarna där personligheten utvecklas med hjälp av symboler. En annan viktig källa är den tysk-franske teologen, missionären och mottagaren av Nobels fredspris Albert Schweitzer, vars etisk-filosofiska uppfattningar Lönnebo ägnade sin doktorsavhandling.

Han gjorde som sagt sin insats: han reformerade på de gamla grunderna. Att bygga på det uråldriga radbandet för att presentera kärnan i den kristna tron på ett sätt som lätt och snabbt kan inhämtas, om det än kan leda till årtionden av begrundan, är genialisk. Och att tända ett ljus och tänka på andra förvandlar ett kyrkobesök till fokuserad tanke. Han visade att det går att modernisera utan att bli ansträngt politisk korrekt och springa på varje boll från media.

Otaliga vittnar om det intryck han personligen gjort på dem. Det förtjänar all respekt.

Och hans reformverksamhet har gjort skillnad trots att Svenska kyrkan som när han var biskop samlade 98 procent av befolkningen nu snart är en minoritetskyrka. Det skulle med säkerhet behövts mer av reformer i hans anda för att klara sig bättre.

Peter J Olsson är frilansskribent och medlem i Svenska kyrkan