Att den mänskliga naturen rymmer stor förmåga att luras betyder det inte att samhället har råd att acceptera fusket och dess skadeverkningar. Det skriver läkare Tord Bergmark som ger en rad exempel på hur vi agerar i rak motsats till de dygder som sägs vara en förutsättning för det goda samhället.
Är det den positiva psykologin och dygder som ska öka vårt välbefinnande? Patrik Strömer har läst Johan Wennströms Dygdens glädje.
Varför präglas inte samhället av kontraktsbrott, våld och lögner i högre utsträckning? Säkerhetsexperten Bruce Schneier har skrivit en bok om säkerhet och tillit. Anders Märak Leffler har läst.
Masha Gessens skildring av maktens strukturer i dagens Ryssland och hur männen på toppen utnyttjar detta pyramidspel för privata syften går på tvärs med propagandabilden från Kreml. Det skriver Mats Johansson om nyutkomna Mannen utan ansikte.
I tisdags kväll var det dags för andra ronden kulturdebatt på Teater Brunnsgatan Fyra, skriver Ulrik Franke som var på plats och lyssnade till debattörerna som försökte reda ut vem som är köpt och vem som är fri i kulturen.
Svensk ekonomi har ibland liknats vid en humla, den ska inte kunna flyga enligt modellerna, men likväl flyger den. Utifrån den liknelsen har Andreas Bergh och Magnus Henreksson försökt att förklara hur svensk ekonomi kan fungera så väl som den gör. Klas Hjort har läst deras nyutkomna bok.
Det östtyska spionaget och propagandan i Sverige var omfattande under många decennier. Genom sina goda kontakter med skolsverige kunde Förbundet Sverige-DDR och dess ordförande, socialdemokraten Stellan Arvidson, räkna med att få sin starkt retuscherade bild av DDR dominerande i svenska läromedel.
Dramatiska medicinska framsteg är på gång. Det kommer att sätta press på samhället och det ger främst ger goda effekter. Sonia Arrisons bok 100+ ger en start i flygande fläng på debatten om ålderdomen. Waldemar Ingdahl recenserar.
Trots att kultursponsring inte längre är ett främmande begrepp tycks företeelsen inte få fäste som finansieringsandel i kulturverksamheter. Amelie Langby funderar över varför det ser ut så och önskar att både näringslivet och kulturen ska ta ett större ansvar.
Ibland är det befriande att läsa en bok som inte kommer att gillas av någon, framför allt när det handlar om miljöpolitik, där bokfloran i bästa fall präglas av författare med skygglappar och i värsta fall av författare som gör allt för att motbevisa grundläggande ekonomiska förhållanden och politiska realiteter. I David Owens bok The Conundrum slängs brandfacklor åt både höger och vänster.