Print Friendly

En idealistisk dröm om journalistikens roll

Av Naomi Abramowicz | 2 november 2012

Vita Husets skapare Aaron Sorkin har gjort det igen. Sex år efter att Vita Huset tog sitt avsked från tv-rutan lanserade han i somras en ny tv-serie med exakt samma koncept; rapp dialog blandat med aktuella händelser och komplicerade kärleksförhållanden. Naomi Abramowicz har sett Newsroom.

Tv-serien Vita Huset var alla politiknördars favoritprogram. Kombinationen av kulsprutesmattrande dialog, politik och mänskliga relationer skapade en perfekt tv-vänlig cocktail.

Vita Husets skapare Aaron Sorkin har gjort det igen. Bokstavligt talat. Sex år efter att Vita Huset tog sitt avsked från tv-rutan lanserade han i somras en ny tv-serie med exakt samma koncept; rapp dialog blandat med aktuella händelser och komplicerade kärleksförhållanden.

Den största skillnaden är att hans nya tv-serie Newsroom utspelar sig på redaktionen för ett nyhetsprogram i New York istället för i Vita husets korridorer i Washington D.C.. Istället för att belysa maktkamper inom politiken kastar han ljus på ett av nyhetsjournalistikens största dilemman; balansakten mellan att locka tittare (eller läsare) och att rapportera om frågor som medborgare behöver känna till för att kunna fatta informerade beslut.

Newsroom kretsar kring redaktionen för nyhetsprogrammet ”Newsnight”. Programmets stjärna, Will McAvoy (spelad av Jeff Daniels), har gjort sig känd som ett nyhetsankare som varken stör eller upprör. Men efter ett fatalt framträdande i ett panelsamtal på ett amerikanskt universitet chockerar han såväl sina medpanelister som studenterna i publiken när han ska svara på frågan varför USA är världens främsta nation.

Istället för att komma med ett väntat och banalt svar såsom ”det amerikanska folket” eller ”frihet” så förlorar han fattningen och svarar att USA inte längre är världens främsta nation; det har istället blivit en nation som slår sig för bröstet, och vars fagra tal inte längre lever upp till verkligheten.

Efter detta ödesdigra framträdande tvingas Will McAvoy åka på ett antal veckors semester. Och när han har kommit tillbaka har hans program fått en ny producent. En producent som ser det som sitt främsta uppdrag att skapa det bästa möjliga nyhetsprogrammet, och som vägrar att kompromissa för att locka till sig tittare. Att producenten ifråga anställdes utan McAvoys godkännande och att hon dessutom råkar vara hans före detta flickvän gör inte saken lättare.

Och där tar starten vid för Newsroom.

Ett citat tidigt i serien av producenten Mackenzie McHale (spelad av Emily Mortimer) sätter tonen för hela serien, och seriens kärnproblematik; ”Vi ska inte göra bra TV, vi ska göra nyheterna”. Och det är denna tankegång som serien kretsar kring.

Det märks tydligt att seriens skapare, Aaron Sorkin, har en rosenskimrande syn på det journalistiska uppdraget. Detta kan till och med anas i seriens förtexter; sentimental musik kombineras med svartvita bilder på kända amerikanska nyhetsankare. Sorkin verkar längta tillbaka till den tid då nyhetsmän (och kvinnor) präglades av integritet och seriositet. Då det viktigaste inte var hur man gjorde sig i tv-rutan, utan vad man hade att förmedla.

Samtidigt försöker Sorkin lätta upp stämningen genom att fylla serien med karaktärer som trillar över väskor, ramlar eller på något annat komiskt sätt transporteras från vertikalt till horisontalt läge. Birollerna väcker inte speciellt stort intresse, utan blir snarare rekvisita i bakgrunden. Istället bärs serien till stor del upp av Emily Mortimers och Jeff Daniels skådespelarinsatser. Newsroom hade kunnat bli en meningslös orgie av walk-and-talk-dialog men den blir levandegjord av Mortimer och Daniels rappa meningsutbyten, och framförallt kemin dem emellan.

Förutom det strålande samspelet mellan Daniels och Mortimer är en av Newsrooms främsta förtjänster att den tar tempen på samtida amerikansk politik. Inslag om Tea party-rörelsens framväxt varvas med Usama Bin Ladins död och den enorma amerikanska statsskulden. Det är emellertid tydligt att Sorkin har en tydlig agenda med dessa inslag, och sin serie. Precis som huvudkaraktären Will McAvoy verkar Aaron Sorkin anse att USA inte längre är världens främsta nation, men att den åter kan bli det.

Temat som Newsroom kretsar kring, journalistikens uppgift, är viktigt i en era då många nyhetsjournalister har sjunkit till den nivå att de anger Wikipedia som faktakälla. Det är detta som är seriens styrka. Dess största svaghet är bristen på komplexa rollfigurer, framförallt biroller. Om Sorkin hade lagt mer tid på att göra sina karaktärer till intressanta människor av kött och blod hade serien kunnat nå en annan nivå. Trots sina brister är Newsroom en underhållande, kvick och sevärd tv-serie, även om fantaster av Vita Huset kanske hade väntat sig mer.

Naomi Abramowicz är medlem i tidskriften Liberal Debatts redaktionsråd och går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism