Arkader och fris i rödfärgad furu
Det är oförklarligt och oförståeligt att regeringen vill ta bort anslagen till de vetenskapliga instituten i Rom, Aten och Istanbul. Carl J. Erixon skriver om ett förakt för vår historia.
Det är oförklarligt och oförståeligt att regeringen vill ta bort anslagen till de vetenskapliga instituten i Rom, Aten och Istanbul. Carl J. Erixon skriver om ett förakt för vår historia.
I Lärare utan frihet visar Johan Wennström hur ökad detaljstyrning har berövat lärarna på deras självständighet och pliktkänsla. Jonatan Lönnqvist läser ett inlägg i skoldebatten.
Partiledaren som klev in i kylan är inte i första hand en bok om Håkan Juholt. Snarare är det en berättelse om Suhonens spruckna drömmar och förhoppningar, skriver Pär Henriksson.
Två nya böcker beskriver Socialdemokraternas interna process mot ökad förståelse för marknadsekonomins villkor. Men oppositionens roll för att trycka på åt rätt håll får inte glömmas bort, menar Lars Tobisson.
Ann-Sofie Dahls bok om moderat utrikespolitik ger en ingående insyn i partiets utrikes- och säkerhetspolitiska historia. Frihet är den blå tråden, skriver Zebulon Carlander.
I år har det gått 150 år sedan Danmarks krig mot Preussen och Österrike när landet förlorade två femtedelar av sin yta och befolkning. Men det var danskarna själva som provocerade fram kriget och förde det på ett inkompetent sätt, skriver Mats Fält.
I stället för att pressa in Karlfeldts dikt i en form som den inte kan anpassas efter borde Otterberg ha låtit hans begåvning tala för sig själv. Carl Johan Erixon har läst en essä om Karlfeldt.
De som tror att det behövs en industrikansler och innovationspolitiska råd hämtar gärna inspiration i boken The Entrepreneurial State av Mariana Mazzucato. Som entreprenör läser jag boken på ett annat sätt, skriver Anders Ydstedt.
Många förknippar dandyn främst med tjusiga kläder. Men boken Om Dandyismen skildrar snarare en livsstil, ett försvarstillstånd mot mossig konvenans och kvävd individualitet, skriver C. J. Erixon.
Torgny Lindgrens nya roman skildrar en högst medelmåttig, eller till och med, totalt misslyckad konstnär. Men över att Torgny Lindgren fortsätter att skriva har vi anledning att jubla, skriver Simon O. Pettersson.