Att koka ner essensen av en människas liv och gärning till en runa är en grannlaga uppgift, men utförs den väl väcker den både nyfikenhet och känslor av släktskap. Peter j Olsson har läst en samling runor författade av en mästare – en samling som utgiven postumt har blivit en sorts runa i sig.
I den Augustprisnominerade ”Skotten i Köpenhamn” tecknar Niklas Orrenius en ögonblicksbild av svensk debatt anno 2016 – ängsligt, undfallande och utan närminne. Ola Mårtensson har läst ett tidsdokument utan färdiga svar, men knappast utan värde.
Francis Bacons betydelse som intellektuell pionjär är svår att överskatta. I likhet med Cicero, Marcus Aurelius och Thomas Jefferson kombinerade han politisk talang med litterär begåvning, skriver Sten Niklasson. Kärnan i de kontroverser som fortfarande omger honom är bedömningen av det sociala värdet av hans idéer.
Regeringen Löfven och kultur har inte direkt varit två företeelser som går väl ihop, konstaterar Peter J Olsson, som undrar vad vi över huvud taget ska med museer till om det nu inte finns några olika kulturer.
Årets litterära kontrovers kan redan utnämnas trots att den när detta skrivs inte är ett dygn gammal. Peter J Olsson skriver om en av de författare som kunde, och kanske borde, fått priset – men som i vart fall tagit ett annat.
Att en opublicerad bok av en av Tysklands största författare ges ut är en stor sak. När det dessutom rör sig om ett litterärt mästerverk som ger en bild av konflikten mellan Danmark och Tyskland från det tyska perspektivet kan man inte annat än förundras, skriver Simon O. Pettersson.
Våra föräldrar är under lång tid – om inte alltid – de viktigaste personerna i vårt liv. Men de är också någonting annat, någonting mer – egna individer, med ett liv innan oss. Ola Mårtensson har läst Stefan Einhorns Pappan, och reflekterar över familjens roll – sin egen och andras.