Konservatism porträtteras ofta idag som en idétradition långt ut till höger på de flesta politiska kartor. Det tycks vara en sfär som omfattas av respekt för lag och ordning, ekonomisk marknadsliberalism och värnandet av kulturarv. Just värnandet av kulturarv är kanske den tydligaste av dessa tre aspekter som särskiljer konservatism från andra ideologiska tankegods. Det allra äldsta kulturarvet vi har är onekligen naturen.
Under andra världskriget arbetade den unge advokaten Mitterand åt marskalken Pétain och dennes regering i Vichy som för nazisternas räkning skötte det tyskockuperade Frankrikes angelägenheter. När han såg vartåt det lutade i slutet av kriget, slöt sig Mitterand obekymrat till general de Gaulles exilgrupp i London och lyckades övertyga den om allvaret i sitt plötsliga lojalitetsbyte. Han misstroddes emellertid i ökande grad av de Gaulle, som i Mitterand såg en farlig politisk uppkomling med obegränsade ambitioner.
Den 26-28 maj deltog jag för tredje gången i Oslo Freedom Forum, en konferens med människorättsaktivister från hela världen som hålls årligen i Oslo och anordnas av The Human Rights Foundation. Fokus ligger på auktoritära stater, hur man bekämpar dem och hjälper de som är oppositionella.
Anders Ydstedt har i en anmälan av min bok En invasiv art gått till angrepp mot min analys av företagens roll ett det moderna samhället. Jag välkomnar en diskussion, men om den ska bli meningsfull, måste den bygga på en korrekt återgivning av motsidans argument.
Bland Rasputins alla fiender finns en, vars glödgade vrede har fått sjukliga proportioner. Det är prins Feliks Jusupov, en tjugonioårig homosexuell libertin, som tillhör en av Rysslands rikaste familjer. Tillsammans med några andra sammansvurna bestämmer sig Jusupov för att mörda Rasputin.
Långläsning: Enligt Tage Lindbom är Människoriket den helt dominerande potensen i Västerlandet efter 1945. Men vad är då Människoriket för slags verklighet? Finns det alls eller är det bara ett ord vi säger? Därmed är vi inne på en av de största frågeställningarna i den västerländska idéhistorien.
Justin Trudeau var annorlunda ungefär på samma sätt som JFK i USA och bars fram på samma sätt av en medial hyllningskör. Till skillnad från JFK var hans praktiska erfarenhet av politik mycket begränsad. Justin Trudeau var ett bortskämt barn i en politikerfamilj. Han hade träffat alla men karriären ägnades åt helt andra saker.
Bland människor som begåvats med stark karisma intog en enkel bonde från den sibiriska byn Prokovskoje i den bebodda världens utkant en särställning. Hans namn var Grigorij Rasputin, och han lyckades, trots sin brist på bildning och sina grova maner, på ett avgörande sätt påverka utvecklingen i det tsaristiska enväldets Ryssland och därmed också hela Europas historia.
Om någon dragit en lans för vita män med en konservativ syn på livet och politiken hade artikeln knappast publicerats. Då hade den, trots att den politiska konformismen inom kultursektorn upplevs som ett stort problem av många som egentligen är intresserade av både scenkonst, musik och litteratur, betraktats som ett övertramp.
Många undrar nog över socialdemokratins utvidgning av kraven på att återta kontrollen över fler sektorer än vård, skola och omsorg. En ny bok av Per Molander kan kanske ge vägledning. I En invasiv art – Så tog företagen över världen hävdar Molander att företag i sig är ett hot mot vår frihet.