Zakarias Holmberg: Borgerligheten måste våga tala känslor

Det räcker inte att ha rätt i sak. Man måste också kunna få människor att känna att man har rätt. Det är en insikt som svensk borgerlighet tycks ha glömt. Under sin sommarturné med 100% fick Aron Flam en fråga om privata sjukvårdsförsäkringar. Frågan ställdes av en välvilligt inställd man som undrade om ett försäkringsbaserat sjukvårdssystem verkligen var att föredra. Skulle det inte leda till försämrad trygghet? Att försvara en sådan reform blir lätt alltför tekniskt och får många av idéns förespråkare att framstå som tråkiga eller hjärtlösa. Aron Flams monolog blev ett exempel på det.

Svensk borgerlighet har alltmer tappat sin förmåga att vädja till de positiva känslorna. Istället fyller de debatten med “logiska resonemang” om varför arbetstidsförkortning inte är möjligt eller en enorm ilska över Socialdemokratiska skattehöjningar. Ilskan är förvisso en känsla men den övertygar inte många väljare om att vi är det vinnande alternativet. Det är tråkigt att svensk höger numera bara tror sig kunna vinna över dem som läser medier höger om Expressen eller de som verkligen inte tycker att känslor spelar någon roll när väljare ska övertygas. Jag tror dock inte att våra argument måste sakna pathos för evigt. Det räcker med att se på Ungerns senaste val, där den liberalkonservativa Magyar Peter lyckades vinna en valrörelse med både känslor och fakta. Vill borgerliga röster fortsätta vara relevanta bör vi ta efter. Vi måste inse att våra argument och vår världsbild, som bygger på fakta, är fullt förenliga med att använda känslor för att övertyga både oss själva och andra.

Den ungerska valrörelsen har ofta beskrivits som driven av Orbans ryssvänlighet, korruption och långa tid vid makten. Alltså blev Magyar en anti-orban kandidat som vann på motstånd mot Orban. Följde man den ungerska debatten på ungerska, träder en helt annan bild fram. Olikt tidigare oppositionskandidater försökte inte Magyar bara vinna debatten genom att ha rätt i sak. Utan också genom att ha rätt känslomässigt. Korruptionen var inte bara dålig för att berika Orban. Utan för att pengarna hade kunnat skapa en bättre välfärd för folket. De pengarna hade kunnat ge din farmor en värdig sjukvård eller ditt barn den skola de behöver. Den valkampanj som bedrevs av Magyar Peter försökte sälja in en positiv vision av hur Ungern skulle kunna bli, och den gjorde det genom att vädja till känslor. Känslorna blev grundbulten i de ideologiska resonemangen. Man vill något därför att kärnan i idén antingen känns god, rättvis, klok eller alltihop. Borgerliga debattörer måste drivas mer av positiva känslor för sakerna de vill åstadkomma och våga använda de känslorna när de debatterar.

Jag tror att den delen av varför man väljer en idéströmning ofta glöms bort. Den första anledningen till att Che Guevara blev socialist var inte att han hade läst Marx, det var att han sett fattigdom och kände att det var fel. På samma sätt går många med i borgerliga ungdomsförbund för att de tycker att höga skatter är orättvisa. Det första som övertygar en är alltså känslor och inte genomtänkta överväganden om de olika ideologiernas meriter. Därför bör argumentationen struktureras därefter. Det är också viktigt att komma ihåg att retorik som främst vädjar till människors känslor inte saknas i svensk debatt. Dock gör den det bland borgerliga. Vänsterpartiet är väldigt bra på att påpeka att varje krona som plockas ut i vinst från en skola är en som barnen går miste om. Likaså räds inte miljöpartister för att vädja till föräldrars känslor i debatten om ungdomsfängelser. Många av dessa argument kan bemötas rationellt, men när man väl får en känsla kommer tråkig statistik om friskolors relativa prestation jämfört med kommunala skolor eller invandring inte vinna tillbaka den potentiella väljaren. Det får också den som försöker bemöta argumenten att framstå som tråkig och känslokall. Jag tror inte att det är en slump att de partier och idéströmmningar som använder starka känslor är de som växer mest. Därför riskerar man att förlora många generationer av väljare om man inte just vädjar till känslor. Likaså växer många av dessa partier som bäst när de inte bara är emot någonting, utan vill skapa något nytt. Socialdemokraternas mest framgångsrika år var när deras valkampanjer handlade om att bygga ett bättre liv för gemene man, de lovade att de i utbyte mot förtroende kunde ge väljaren trygghet. Med den tryggheten kunde människan sedan forma ett liv. Att lova en sådan känsla skapar en tydlig vision och vinner anhängare.

Det hade inte varit omöjligt för borgerligheten att bedriva en argumentation som är mer känslostyrd. Att försöka väcka positiva känslor kring våra förslag för att övertyga människor om idéns rationalitet. Privata sjukvårdsförsäkringar ger oss en enorm frihet att välja som vi vill. Om man hellre väljer att möta samma läkare, få snabb vårdtid eller någon annan personlig preferens. Ett fokus på positiva känslor gör det enklare att förstå varför vi vill åstadkomma någonting. Människor dras ofta till en ideologi därför att dess världsbild känns rätt innan de har granskat dess argument i detalj. Ideologiska texter och informationstunga rapporter ger snarare ett djup i människors ideologi, de är sällan det som övertygar i första hand. Därför måste en vädjan till självklara känslor som kan övertyga göras, likt Magyar gjorde. Känslor som dessa finns redan och används ibland inom borgerliga kretsar. Alla hyllar idéer som rättvisa, frihet och ödmjukhet inför människan. Dock vill de sällan dela dessa när de ska förklara sina idéer, vilket alla förlorar på. Kanske att ett borgerligt fokus på frihet och rättvisa kan behövas mer än någonsin. Likt det gamla S bör vi anknyta våra reformer till känslor. Där de lovade att folkhemmet gav trygghet kan vi kanske lova frihet. Vädja för att du blir lyckligare när du skulpterar ditt eget liv?

Jag tror inte att hela världssynen ska präglas av ett känslomässigt driv. Dock bör den anspela mer på känslor än nu. Likaså bör argumentationen till mycket större grad genomsyras av positiva känslor om vart vi vill. Alternativhögern vill nostalgisera tillbaka till ett homogent Sverige och vänstern vill att de rikaste ska betala mer för att  förbättra våra liv. Borgerliga måste också kunna bjuda på en känsla. En varm känsla om vad vi vill.

Framtidens borgerlighet måste hitta någonting likt en svensk Magyar Peter. Som ska kunna tala med passion om varför försäkringslösningar räddar unga kvinnor med endometrios som nu kan hitta en läkare som tar dem på allvar, eller pensionärer som nu kan få hjälp i tid. Som kan måla fram en varm känsla och vision av varför någonting är rätt. Om inte kommer borgerligheten fortsätta ha rätt i sak samtidigt som den förlorar människors hjärtan.

Zakarias Holmberg är aktiv i MUF Östergötland