Katarina O’Nils Franke: Vem äger det verkliga?

I Yrsel förvandlar Bogdan Szyber den infekterade historien om sin underkända avhandling till en fartfylld, tragikomisk och djupt mänsklig berättelse om konst, sanning och makt.

Jag är inte helt opartisk. Efter att Bogdan Szybers omstridda doktorsavhandling underkändes intervjuade jag och Catta Neuding honom för Axess TV. Vi ställde samma fråga som många andra: Hur kunde en avhandling som nådde slutseminarium underkännas?

I Yrsel (aktuell på Fri Tanke förlag) återvänder Szyber till den konflikten. Det är en bok som är lika mycket performancekonst som självbiografi – och en helt uppslukande läsupplevelse.

Att avhandlingen underkändes och aldrig prövades igen, enligt bokens utsago på grund av ett kärvt reportage i SvD med Stina Oscarson, blir ytterligare ett exempel på hur anspråken på opartiskhet och objektivitet kommer på skam.

Bogdan Szybers bok Yrsel är i sig, genom sin fartfyllda poetiska prosa, ett performancekonstverk. Om livet, konsten och samhället däremellan. Den är något så ovanligt som en bok som lyckas vara självutlämnande, intellektuell och underhållande på samma gång.

Konsten som återuppfinner sig själv

Tidigt i boken får vi följa med till Warszawa där Szybers pappa äter den traditionella polska vom-soppan. ”En av komagarna, oklart för mig vilken, får i maträtten en märkligt gummiartad konsistens”, är en av många glimrande formuleringar som i all sin enkelhet beskriver så mycket och roar.

Jag häller upp ett glas vin medan jag läser, kanske för att ytterligare förstärka intrycken. Men snart glömmer jag det och glaset blir stående bredvid mig medan jag läser som i hypnos.

Berättelsen fortsätter på samma insiktsfulla och tragikomiska sätt när hans grupp unga konstnärer inser att det äldre gardet redan gjort liknande konst. Szyber konstaterar att ”varje generation återuppfinner sin egen uppgörelse med traditionen”.

Vem äger det verkliga?

Vi får även läsa om performancekonstverket Tiggarlördag som fick Szyber att inse att konsten inte får någon riktig uppmärksamhet så länge den är konst. ”Anna Odell låtsas hoppa från Liljeholmsbron 2009 och utnyttjar ambulans, akutmottagning, tvångsmedicinering. Rikspressen i veckor. Hade hon gjort exakt samma performance på ett galleri, samma kropp, samma rop, hade en handfull kollegor suttit där och nickat efteråt.”

Deras verk Tiggarlördag följde samma logik och Sveriges Radio P3 drog tillbaka sitt eget reportage när det visade sig att det inte fanns någon riktig person bakom förklädnaden. Han var ju ingen riktig tiggare! Och Szyber frågar sig: ”Vem äger det verkliga?”

I ett halvt sekel har Bogdan Szyber skapat performancekonst i gränslandet mellan autenticitet och förställning. När han sedan använde samma metod för sin doktorsavhandling på Stockholms konstnärliga högskola underkändes han. Hungern efter det äkta tycks omättlig.

Har betygsnämnden verkligen monopol på sanningen, på det verkliga? Avhandlingen borde inte ha tagits upp till det skådespel som ett slutseminarium innebär. Det borde aldrig ha gått så långt – det gör ju inte det i andra akademiska fall.

Frågan som löper genom Yrsel är densamma som genom Bogdan Szybers konstnärskap: Vem äger det verkliga?

Högskolan gav ett svar. Szyber ger ett annat. Oavsett var man landar är Yrsel en ovanligt levande bok om konsten och sanningen, och människans behov av båda. Det är inte bara en bok att läsa. Det är en upplevelse att genomleva.

Katarina O’Nils Franke är redaktör på 100% och författare. I oktober utkommer hon med Rilke och konsten (ellerströms förlag)