Medan jag är i Hanoi föreläser jag vid flera universitet, inklusive det berömda NEU (National Economics University) och Foreign Trade University. På Utrikeshandelsuniversitetet bjuds jag in till en workshop om motivationen att bli rik. Enligt föreståndaren är 70 procent av studenterna kvinnor – och andelen kvinnliga akademiker som undervisar vid universitetet är lika hög.
Den är inte lätt att vara kung eller ens kronprins. Hela idén bygger på uråldriga traditioner samtidigt som det ofta kommer uppmaningar om att institutionen borde bli mer relevant för samtiden, utvecklas och hänga med. Motsättningen är uppenbar. Att avmystifiera monarkin hotar dess grund. Ingen vill ha en helt vanlig kung eller drottning.
Inget i den ryska utrikespolitiken har varit oförutsägbart, menar Martin Kragh. I boken Det fallna imperiet redogör han för idéerna som har format det ryska
agerandet – och det är nedslående hur vi varit oförmögna att hantera Kremls maktspråk.
”Den som hör om estlänningars flykt till Sverige tänker i första hand på den flyktingström, som gick över Östersjön huvudsakligen till Gotland åren 1944-45. Sverige fick då från hela Baltikum ett befolkningstillskott, som hade stora förutsättningar att anpassa sig till det svenska samhället och som på ett förnämligt sätt gjort det. Att en liknande flyktingström förekommit ungefär 130 år tidigare har däremot få vetat om.”
En trängd diktator är en farlig diktator. De som avfärdade Ryssland som hot så sent som i början på tiotalet förstod aldrig det. Det talades om en liten, känslig rysk ekonomi, vikande stöd för despoten Vladimir Putin och en armé som rustade ”från en låg nivå”. Ett land som vände sig österut, ett Europa som var säkrare än på länge.
Ett företag bedriver affärsverksamhet, ett fotbollslag spelar fotboll. De kan inte förvänta sig att politiken ska lösa varenda liten beståndsdel av deras vardag, men de bör däremot förvänta sig att området de bor i är lugnt och tryggt. Det ska de kunna göra utan att för den sakens skull dela det ansvarsområdet med landets justitieminister.
Årets valrörelse handlade i stor utsträckning om Sverigedemokraterna och partiets skadliga inverkan på det som visade sig bli en majoritet för Ulf Kristersson. Riksdagsvalet resulterade ändå i en samlad majoritet för M, Kd, L och Sd. Men det finns behov av att bredda debatten om det finns pariapartier som skall bojkottas och vilka andra partiers väljare som inte skall få påverka politikens innehåll.
Den historia jag berättar nedan kom till mig när statsminister Andersson hastigt kallade till pressträff lördagen en vecka före valet med riksbankschefen och chefen för Finansinspektionen för att meddela att regeringen garanterar 400 miljarder till ett antal elproduktionsbolag för att rädda marknaderna från kollaps. Det var bara den svenska regeringen som slog på trumman för att visa handlingskraft och på måndagen visade det sig att inga andra marknader påverkades mer än de svenska. Ingen skillnad, men i slutet av en valrörelse griper socialdemokrater efter allt staten kan åstadkomma för att rädda dem kvar vid makten.
The long read: If the anti-religionists stopped throwing out the baby, the other group would be friendlier to the best currents of classical liberalism. And if the anti-liberals stopped throwing out the baby, the other group would be friendlier to religion. If one erred less, the impulse toward erring by the other would be less. They could better coalesce to common purpose and something truer.
