När riksdagen gav kyrkan ”frihet” så cementerade man samtidigt den politiska makten över kyrkan. Kanske är det därför Svenska kyrkan är så känslig för allehanda modeåsikter i samhället. Den verkar inte längre tro att kärnan är tillräcklig: Tron på världens frälsare och i någon mån omsorg om samhällets olyckliga och lärandet.
Kyrkans inställning till Israel är en av de saker som sällan ges plats i media. Det är olyckligt. Här finns nämligen en viktig och bekymmersam berättelse. En berättelse om en kyrka som blivit en av Europas mest antiisraeliska organisationer. Utvecklingen har varit successiv men idag dominerar ensidigheten kyrkans agerande.
För tjugo år sedan var historien över. Detta i efterhand lika utskällda som missförstådda uttryck myntat av statsvetaren Francis Fukuyama präglade synen på det internationella samfundet långt utanför de kretsar som läst eller förstått hans bok. Den generationen som höll på att nå politisk medvetenhet – min generation – saknade egna minnen av kalla kriget. Europa hade alltid varit fritt och öppet. Den enda kvarvarande maktspelaren var USA, som dominerade både världsscenen och populärkulturen. Sedan ändrades allt, bokstavligen över en natt.
Svensk Tidskrift återinför spalten Dagens frågor för att här samla kommentarer om och till tidskriften. Kom gärna med tips om innehåll till spalten, som som kommer att återkomma med ojämna mellanrum.
”Biståndet till särskilt afrikanska länder borde rationaliseras, föreslog en skribent i Wall Street Journal, för några år sedan. Vi vet ju att mycket av pengarna småningom hamnar på konton i schweiziska banker. Att då först skicka dem till Afrika är en kostsam administrativ omväg. Enklare vore att industriländerna sätter in pengarna direkt på diktatorernas nummerkonton. Möjligen skulle denna förenkling dämpa entusiasmen för u-landsbistånd något, i industriländerna. Men man kan inte veta säkert.”
Talibanernas snabba maktövertagande i Afghanistan var en styrkedemonstration. Men den till synes oövervinnerliga rörelsen har en akilleshäl: Ekonomin. Många länder har fryst sitt omfattande bistånd till Afghanistan. Centralbankens reserver och nödreserver hos Internationella valutafonden är likaså frysta.
Kabul 2021 är långt ifrån den enda delvis ologiska katastrofen i västs långa rad av nederlag. Ibland dyker påminnelser upp om tidigare exempel på hur länder trots överlägsna resurser kan välja att dra sig tillbaka, trots fruktansvärda konsekvenser för människorna på plats.
I diskussionen om internationella konflikter förekommer ofta folkrätten som argument. Folkrätten brukar uppdelas i fördragsrätt och sedvanerätt. Fördragsrätten omfattar de konventioner, som så gott som alla civiliserade stater anslutit sig till. Det innebär en skyldighet att följa folkrätten och att beivra brott mot den. Folkrätten är alltså en integrerad del av till exempel Svea rikes lag.
Långläsning: Just innan han dog i sin sjuksäng på den atlantiska ön Sankt Helena för 200 år sedan, ropade den cancerplågade Napoleon Bonaparte efter sin första, största och sedan länge förskjutna kärlek, Josephine. Sedan tog han sitt sista andetag. Många minnen återstår efter den både hatade och beundrade man som under femton år höll Europa i sitt grepp, på en gång krigshungrig diktator och befriare av miljontals förtryckta människor. Men till skillnad från sådana minnen kan kejsarens sista utandning antas snabbt ha övergått i intet, det vill säga spätts ut i den omgivande luften och försvunnit. Men den försvann inte.
