LO och Socialdemokraterna brukar prata om att deras så kallade ”facklig-politiska samverkan” är en fantastisk uppfinning. En fackförening startar ett parti och ser sedan till att få sitt folk placerade i partiet på alla nivåer. Inte som kloka och duktiga partimedlemmar utan uttryckligen som representanter för sina fackliga organisationer. Det har aldrig varit meningen att de ska se till kommunens eller landets bästa, de ska agera i fackets intresse.
Det låter som början till en framgångssaga: Det var en gång en stilig prins vid namn Márki-Zay som skulle utmana den onda kung Orbán. Frågan är dock om han har vad som krävs, och vilka strategier han behöver använda sig av för att ha någon chans att vinna över premiärministern som styrt i Ungern i mer än ett decennium.
I Sverige har relativt få intresserat sig närmare för Yom Kippur-kriget och dess förlopp. I den mån kriget lämnat avtryck är det som del av en större Mellanösternkonflikt, eller som en del av den pågående konflikten mellan Israel och ’palestinierna’. Att Sverige spelade en aktiv (om än inte avgörande) roll i konfliktens slutfaser är det sannolikt få på våra breddgrader som minns. I Yom Kippur-kriget och Sverige 1973 sätter Wilhelm Agrell, professor emeritus, in kriget i en större kontext.
Under pandemin har kontanthanteringen minskat ytterligare, och allt färre restauranger, butiker och hotell tar längre emot sedlar och mynt. Av hygienskäl, heter det nu. Tidigare har argumenten varit allt från säkerhet till att motarbeta penningtvätt. Men riskerna med ett kontantfritt samhälle är många.
”1914 är den stora vändpunkten i det socialdemokratiska partiets historia. I yttre avseende betecknar detta år ett definitivt genombrott för partiet. De yttre framgångarna för partiet måste leda till oklarhetens upphörande inom partiet.”
Minst lika viktigt lär vara de långsiktiga värderingsförändringarna i borgerlig riktning som ägt rum. Svenskar är i dag betydligt mer positivt inställda till företagande, låga skatter och valfrihet än för några decennier sedan. För båda dessa processer var Bohmans vägval avgörande.
För 100 år sedan tillkännagav Lenin införandet av en ”ny ekonomisk politik” som, med hans egna ord, innebar att ”återgå till kapitalismen i stor utsträckning”.
Republikanen Glenn Youngkin lyckades få kampanjen att handla om konkreta frågor som berörde väljarna. Utan Trump på valsedeln var det åter igen möjligt att rösta som vanligt – för lag och ordning, låga skatter och mindre utrymme för den mer extrema vänstern inom demokraterna.
