Redaktionen

I år gör Éric Zemmour ett försök att bli president på riktigt. Det går inte väldigt bra. Efter en höst då Mr Z var det mest spännande på den politiska marknaden, minskade intresset och fienderna mobiliserade på allvar, både inom politiken och media. Entusiasmen kring den intensive, vältalige och i många fall kunnige debattören blev påtagligt mindre redan före invasionen i Ukraina, då synen på Putin och den ryska diktaturen blev ett viktigt ämne i debatten. De ungdomar som valt ”Génération Z” som klatschig slogan ser plötsligt just ”Z” pryda ryska stridsvagnar och lastbilar i krigets Ukraina. Associationerna bidrar inte till att hejda den nykläckte partiledarens fallande opinionssiffror.

Det är ofattbart att Sveriges statsminister mitt under den största europeiska säkerhetskrisen,  mitt under ett konventionellt krig i Europa, och medan vi och andra länder möter hot från Ryssland, låter den ryske despotens uppfattning om vad som är destabiliserande styra över svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Som ett mantra upprepar regeringen att den förda neutralitetspolitiken har tjänat Sverige väl. Regeringen bortser från att Putin och Ryssland angriper även alliansfria stater utan att tveka. Det land som inte tillhör Nato har inga garantier om att få hjälp av militär trupp från Nato. Det framgår tydligt av reaktionerna under den ryska attacken på Ukraina och på andra stater som frigjorts från Sovjetväldet.

Ett omilt öde har gjort dagens Lviv till centrum för både flyktingar och hjälptransporter. De flesta medierapporterna från Ukraina kommer numera från det gamla Galiziens huvudstad. En stad som varit med om mer än de flesta – på gott och ont.