I sorgearbetet efter alliansen är det få som kommer ihåg att den var ett svar, förvisso briljant men ändock, på socialdemokratins dåvarande åsiktskorridor som stipulerade att de borgerliga partierna aldrig kan regera tillsammans, skriver Anders Ydstedt.
”Det finns därtill betydande risker med att ett jätteföretag som Vattenfall är statligt ägt. Staten kommer alltid att kunna uppfattas som partisk i frågor som gäller kraftnäten, kärnkraften, alternativ energi etc när man samtidigt har ekonomiskt viktiga intressen i en stor aktör.
”Den lugna betänksamheten, sinne för kontinuiteten och pietet för traditionen höra mera hemma i en sådan församling än moderna för dagen och den explosiva självhävdelsen. Den »akademiska» prägeln blir sig i viss mån alltid lik. För icke länge sedan kunde man iakttaga, hurusom även en gammal rabulist, som i ungdomen vägrade föra orden »konungen och fäderneslandet» på sina läppar, såsom direktör i Svenska akademien uttryckte sig i artiga rojalistiska allokutioner och rörde sig i sirliga gamla former.”
Socialdemokraterna har slirat på frågan om ökade tillskott till försvaret sedan man genom sin ovilja att prata finansiering spräckte den dittills eniga Försvarsberedningen. Samtidigt har stödpartierna C och L konsekvent lovat att inte släppa igenom en budget utan de överenskomna tillskotten. När budgeten offentliggjordes blev det tydligt att S fintat bort sina samarbetspartners, och återigen är det Försvarsmakten som blir lidande, skriver Amanda Wollstad.
”Utan det privata ägandet försvinner det väsentliga risktagandet i alla affärsbeslut, vilket är det som säkerställer att beslut tas på goda grunder. Felaktiga eller förhastade beslut får konsekvenser för ägaren, som alltid bär det yttersta ansvaret. Det bör därmed vara uppenbart att det passiva ägandet sällan gagnar affärsverksamheten. Och ett ägande som inte i första hand syftar till att tillfredsställa konsumenters efterfrågan är förödande för verksamheten, samt i förlängningen ytterst ogynnsam för samhällets resursanvändning.”
Nästa fredag är det den fjärde oktober, dagen då vi minns manifestationen mot löntagarfonderna och firar frihetens seger med kanelbullar. Således är det hög tid för den som ännu inte läst den att beställa Svensk Tidskrifts utmärkta antologi ”Sista försöket att socialisera Sverige?”, skriver Amanda Wollstad.
”Jag påstår inte, att klassisk bildning är nödvändig för varje människa för att förverkliga ett sådant kulturideal, men jag anser att klassisk bildning är ett av de oumbärliga vapnen i kampen mot de mörka makter, som hota att kullkasta grundvalarna för ett kulturideal som det nyss nämnda. Den icke klassiskt bevandrade glömmer lätt, att det idealet är något som vi ha en handfull hellenska män att tacka för, vilka trots en ofta hotfull majoritet, delvis med livet och sin borgerliga existens som insats, sådde de tankefrön, ur vilka vår kultur har utvecklats och ur vilka den alltjämt hämtar näring.”
Nyhetsmedia är beroende av annonser, och att ett visst intresse köper sig en reklamplats innebär inte att samma intresse inte kan granskas kritiskt i spalterna. Men det innebär inte nödvändigtvis att en totalitär regim i krig mot sitt eget folk oemotsagda bör få breda ut sig över en helsida i landets största morgontidning, skriver Amanda Wollstad.
”Statliga ungdomshem får inte bli plantskolor för förhärdade ungdomsbrottslingar och staten bör ta över kostnadsansvaret från kommunerna; det finns en frestelse för den kommunala socialtjänsten att av budgethänsyn avstå från vissa institutionsåtgärder, där överlämnande till *vård i det egna hemmet* framstår som ett billigare och därmed bättre alternativ.”
Tillsammans med 45 andra tankesmedjor, publikationer och organisationer från 27 länder står Svensk Tidskrift i veckan som undertecknare för ett upprop för Hongkongs rätt till självstyre, ekonomisk frihet och grundläggande mänskliga rättigheter. Uppropet är initierat av Australian Taxpayers’ Alliance, vars företrädare själva varit på plats under demonstrationerna i den Kinakontrollerade ”särskilda administrativa regionen”, skriver Amanda Wollstad.