En konservativ slogan i denna valrörelse är socialdemokraternas ”att ta tillbaka kontrollen”. Frågan vem som ska ta kontrollen besvaras inte, men det kan med fog befaras att det är politiker som ska ta mer makt från medborgare och kunder.
En förtroendevald på hög position, såsom minister eller dylikt, med upprepat dåligt omdöme speglar direkt tillbaka på vad som är chefens dåliga ledarskap.
”Läsaren får bekanta sig med hennes personliga drag, relationerna med familjemedlemmar, hennes pliktkänsla om omtanke om samväldet, Storbritannien och dess olika delar och människor. Det är ett porträtt av en stark och kärleksfull person som tecknas.” Veckans rekommenderade läsning ur arkivet är den osignerade ledaren ”Porträtt av en drottning” av Ola Mårtensson från 2018. Hela […]
Årets valrörelse handlar kanske mer än någonsin om här-och-nu-frågor. Det är måhända rimligt med tanke på krig i närområdet och självskapade politiska kriser som gängskjutningar och elbrist. Samtidigt hade man ju kunnat önska sig att det fanns plats för några mer långsiktiga valfrågor. Därför har Svensk Tidskrift bett ett antal kloka personer att formulera sitt valmanifest för 2030.
För att ett land ska bli företagsamt och ta vara på människors idéer och skaparkraft krävs många saker. Bland dessa förstås de goda exemplen, människor som åstadkommer något och blir förebilder för andra. Men minst lika viktigt och på lång sikt helt avgörande är att skapa en insikt om den existentiella betydelsen av ett skapande Sverige. Hur det gör människor och samhälle bättre.
”Bildandet av en trepartiregering förutsätter att samtliga de inblandade partierna sätter samverkansmålet före enskilda ställningstaganden i olika sakfrågor. Så snart ett eller flera av samverkande partier sätter enskilda ställningstaganden före samverkan hotas rent definitionsmässigt denna samverkan. Om inte detta helt fundamentala förhållande framstår klart, finns det anledning att erinra om valet 1976, den därpå följande regeringsbildningen och vad som sedan hände.”
Med tanke på vad regeringen åstadkommit under de senaste åtta åren borde opinionsmätningarna visa något helt annat än dött lopp. Det är ett underbetyg för oppositionen och för borgerligheten. Men än är det inte över, och hoppet om ett maktskifte lever än.
Carl-Johan Westholms roll som idégivare till och organisatör av den våg av liberaliseringar som följde efter 1970- och 1980-talens extrema och misslyckade vänsterpolitik, med löntagarfonder och i vissa fall konfiskatoriska företags- och individskatter, kan knappast överskattats.
”Later, it was said that it was the high taxes that had made Sweden prosperous. The Democrat Vice President Hubert Humphrey (1965-69) visited Sweden and praised its system. Earlier, the Republican President Eisenhower (1953-1961) had pointed a finger at Sweden and its high rate of suicides. Both were more or less wrong, or ill-informed.”
Den kanske mest berömda passusen från Henry V är det tal Shakespeare låter kungen hålla inför slaget vid Azincourt, på Sankt Crispianis dag. Titelkaraktärens uppmaning till mod inför orimliga odds är lika tidlös som det slagfält som utgör bakgrunden, och i sitt gröna camouflage minner krigarkungen om en betydligt mer samtida krigstidsledare.